– Jag är en häxa för att jag är en wiccan. Alla wiccaner är häxor men alla häxor är inte wiccaner, säger han.
Lätt som en plätt, nja kanske inte.
Bara det att Peter Andersson är en häxa känns inte solklart. Jag, som inte är bekant med någon häxa, ber honom förklara. Han är inte den sortens häxa som vi är vana enligt folktron, den som flyger till Blåkulla för att fira med djävulen. För honom är en häxa en naturvårdare, någon som tar ansvar och lever i harmoni med naturen och dess växlingar.
– När jag säger att jag är en häxa – vilket jag sällan gör – frågar många om jag är religiös. Och det är jag ju men kristen är jag inte, säger Peter Andersson.
Men det var kristendomen som fick honom att bli häxa. När han konfirmerade sig drabbades han av det klassiska teodicéproblemet: Hur kan Gud vara god, när det finns så mycket ondska, lidande och våld i världen? Han som länge varit en sökare fick söka vidare. Genom internet fann han en annan religion.
I dag är han överstepräst för en Uppsalagrupp inom religionen wicca.
– Det finns ju andra häxor också, de som trollar och utövar magi, och de som är kommersiella och spår och tar betalt för sina tjänster. Vi har inga pengar inblandade i något av det vi gör. Vi slipper ekonomiska diskussioner; pengar riskerar bara att korrumpera, säger han.
Nej, i Peters grupp som kallas coven, används swish; så fort någon lagt ut pengar för rökelse, ljus eller fika så fram med mobilen och dela. De har inte ens en handkassa.
– Swish är så lätt, säger Peter Andersson och ser nöjd ut.
Han ger ett stabilt intryck och verkar inte oroa sig för andras åsikter om hans tro. Han är en glad, humoristisk person som skojar smart utan att bli flamsig eller ironisk. Runt halsen har han ett halsband med fyra smycken: en halvmåne och hare som symboliserar hans traditionstillhörighet, en kvast precis som häxor brukar ha och en hjort med förebild från uråldriga hällristningar i Tanumshede.
Peters grupp har en platt organisation. Kommer de inte överens avgör gruppens översteprästinna. Att hon har sista ordet har sin förklaring i wiccas historia. Gerald Gardner (1884-1964), som brukar kallas modern häxkonsts fader, grundade wicca-religionen på 1950-talet i England. Gardner ansåg att män inte klarade att fatta viktiga beslut.
– Han tittade på samhället och konstaterade att män inte bör styra, då blir det bara krig. Han ansåg att kvinnor var bättre lämpade att bestämma, säger Peter.
Har ni ofta frågor som översteprästinnan måste avgöra?
– Nej, vi försöker nå konsensus bland våra häxor. När vi är oense handlar det mest om triviala saker som vad vi ska äta eller så. Någon kanske säger att den inte tycker om ägg medan vi andra vill ha ägg. Då får översteprästinnan bestämma, säger Peter Andersson skämtsamt.
Alla som bekänner sig till religionen wicca kallar sig häxor. Inom wicca finns knappt några regler, ingen personkult eller mission. Man menar att den som är intresserad av religionen söker upp den självmant.
– Vi är en ortopraxisk religion, det vill säga det spelar ingen större roll vad du tror på. Vi har inga böcker som påstår vad som är rätt eller fel. Det är ungefär motsatsen till ortodoxi. Det viktigaste är vad folk upplever under ritualerna, säger Peter Andersson.
Det låter en smula flummigt ibland men när Peter förklarar vidare blir upplägget tydligare. Han är pedagogisk och kan sin religionsvetenskap. Inte konstigt. Till vardags är han gymnasielärare i religion och svenska.
Inom wicca ingår många ritualer som används när wiccanerna firar årstidernas växlingar. Nu senast var det vårdagsjämningen och snart är det valborg. Firar gör de åtta gånger om året. Under vintern hålls ceremonierna inomhus, ofta hemma i Peters normalstora vardagsrum, men när våren kommer flyttar de utomhus. De har sitt tempel med sig överallt.
Firandet börjar alltid med en inledningsfas. Med ett svärd pekar översteprästinnan ut en imaginär cirkel inom vilken ritualen ska hållas. Därefter renar de platsen genom en skvätta runt en symbolfylld blandning av vatten och salt. Blandningen symboliserar vatten och jord, och Gudinnan.
Men stopp nu, tror du på gudar?
– Nej, inte jag. Jag är panteist som anser att naturen är gudomlig och helig. Men det finns andra häxor som tillbeder Gudinnan och Guden, säger han.
I ritualerna använder häxorna även rökelse och glödande kol som symboliserar luft och eld. Därefter bjuder de in väderstrecken.
– Då vi har satt upp templet infinner sig en sakral, andlig känsla. Sen går vi in i nästa fas. Under vårdagsjämningen handlar mycket om balansen i livet, om sådant vi har för mycket eller för lite av, och som kan behöva balanseras, säger Peter Andersson.
Wiccanerna fokuserar på årstidernas växlingar.
– Vi inspireras av naturens gång och lever efter naturens biologiska klocka. Jag börjar inte gärna nya projekt under hösten. Då går ju naturen ner för vila. Såklart måste jag starta upp grejer på skolan i min roll som lärare, men inte privat, säger Peter Andersson.
Motsatsen är nu – då vårens fortplantningssystem drar igång.
– Livet börjar gro i marken och vide, hassel och al vaknar till liv. Till alla allergikers förtret. Jag var själv allergisk mot katter och det var ju inte så bra för många häxor har katt. Nu är jag allergifri, säger Peter Andersson, och som för att bevisa sanningshalten i påstående smyger hans långhåriga birmakatt, Albion, precis förbi.
Trollar du?
– Nej, och jag kastar inte eldklot heller. Det mest magiska vi gör är att baka ett bröd, så kallade såkakor till midvinterfirandet vid jul. Det är en gammal tradition. Sen får brödet torka till en stenhård skorpa och vid vårdagsjämningen gräver vi ner brödet i marken för att det ska ge en god skörd. Såklart vet vi inte om det fungerar men det är också ett psykologiskt grepp, säger Peter.
Han förklarar att magin inte enbart handlar om att få bättre grödor utan även om hur häxorna ska utvecklas som individer. Ritualen får honom att tänka på vad han kan förbättra i sitt eget liv.
– Om jag ska söka jobb blir de nergrävda såkakorna en uppmaning att skärpa mig och skriva ett så pass bra cv som möjligt. Allt för att nå fram till arbetsgivaren i mängden av ansökningar. Det är kanske inte magi i ordets vanliga bemärkelse men så jobbar vi, säger Peter Andersson.
Till vardags utövar han sin religion genom att vara ute i naturen mycket. Gärna en timme varje dag. Och han värnar om miljön och äter helst ekologiskt. Han som växte upp på landsbygden utanför Motala tycker att Uppsala är toppen för att naturen är så nära stan.
Hur firar du och ditt coven påsk?
– Inte alls, det är ju en kristen-judisk högtid. På påsk är jag en ganska tråkig häxa.