– Jo, det började när jag gjorde lumpen 1959 som signalist, sedan dess har intresset för sändningar hållit i sig, säger Rolf Gustavsson.
Fotografen Ahlgren och jag kliver in i den trivsamma lilla byggnaden där kaminen sprider en för den kalla dagen skön temperatur. Redan på långt håll syns det tydligt var han håller till, huset sticker ut lite extra med alla antennerna på taket. Det första som möter besökaren är röster som man hör hela tiden i högtalarna.
– Jag låter det stå på dygnet om så man inte missar något. Jag har till och med en sändare bredvid sängen.
Den första utrustningen byggde han själv, "man gjorde så på den tiden, för dyrt annars". Då var det rör som gällde, nu för tiden är det transistorer, "även om de är lite känsligare". Datorerna har smugit sig in i den hobbyn också. Fast det märks att han helst tycker att man ska använda "den ritiga tekniken". Rolf Gustavsson har till och med några olika telegrafnycklar, fullt användbara.
– Fast det är en av Nobelpristagarna som utvecklat en digital form av sändteknik så det sker hela tiden nya saker.
Man kanske ska förklara vad det är han och hans kolleger gör egentligen. Uttrycket "radioamatör" kan föra tanken till någon som har en pod eller liknande. "Sändaramatör" är det mer officiella och bättre namnet. Här handlar det om att med en sändare gå ut på olika frekvenser och upprätta samband andra likar ute i världen. Under tiden vi är där sträcker sig kontakterna från Gottsunda till det inre av Frankrike. Även olika myndigheter och verksamheter kan svara.
– Jag har fått kontakt med både isbrytare och ubåtar. Okej att den sistnämnda låg i hamn, men ändå.
Det är heller inte bara en rolig hobby. Sändaramatörerna har en hel del uppdrag där det gäller att upprätta samband där det kan vara svårt med mobiltäckning, till exempel evenemang som Novemberkåsan. Och inte minst kan tekniken rädda liv, där inga andra kommunikationer fungerar.
– Kanske inte här så mycket. Men i USA till exempel använder man det ofta i katastrofområden. Tekniken kräver så lite energi så det är enkelt att koppla upp en sändare.
Rolf Gustavsson själv har en apparat som helt enkelt går på solenergi. Den kräver alltså inte ens den strömkälla på 12 volt som övrig utrustning behöver. Kanske bra om man skulle ägna sig en annan hobby som sändaramatörerna liknar lite gran, amatörornitologerna. Till skillnad mot sällsynta fåglar handlar det här om att få kontakt med avlägsna platser. Eller varför inte rymden.
– Vi ordnade så att Christer Fuglesang kunde prata från rymdresa med en skolklass i Knivsta.
Rolf Gustavsson har många roliga historier från sina många år som sändaramatör och förtjusningen i verksamheten trots alla år går inte att ta miste på. Han är en god berättare och bra ambassadör för det hela. Det är inte utan att man blir sugen på att skaffa utrustning. För att få licens måste man dock "köra upp" för någon radioklubb i landet. Som tur är så finns det en livaktig i Uppsala för alla hugade, startad 1957.
– Nu är kaffet klart, kommer det på en lina inifrån bostadshuset.
När vi njuter kokkaffe och hembakt frågar jag hustrun Inger om hon också är lika begeistrad över tekniken.
– Nehej, det räcker med en radiot i familjen, skrattar hon.