Familjehem – ett tuff men roligt uppdrag

Det började med en notis i en dagstidning. En kommun sökte familjehem till ett barn.

– Vi hade ju ett så stort hus, med massor av rum över. Så vi tänkte att vi kan prova och se, säger Roger Lindström som tillsammans med sambon Gunilla Larsson är familjehem, jourhem och kontaktfamilj för barn från olika kommuner, bland annat Enköping.

Genom åren har ett 20-tal barn bott hos dem, mestadels tonåringar. De har själva till stor del kunnat styra vilka de tagit emot och det måste fungera med familjens egna tre barn.

– Vi har till exempel sagt ifrån personer med missbruksproblem. Och vi har sagt nej många gånger när vi fått förfrågningar om placeringar, om det inte har passat in i familjen, säger Gunilla.

Det är sällan det varit problem med barnen de tagit emot.

­– Det funkar i allmänhet bra, ofta är det föräldrarna som är struliga, säger Gunilla.

– Det handlar inte om speciella barn utan om barn i speciella situationer, säger Roger.

Men har man med tonåringar att göra händer det alltid saker. Det har blivit en del konflikter, nattliga hämtningar och kulturkrockar, de har haft hand om barn från nästan alla världsdelar.

– I situationen kan det vara jobbigt men ser man tillbaka på det som hänt kan man skratta åt det idag och man har lärt sig mycket från olika kulturer, säger Roger.

Det är inte bara det rymliga huset som gjort att de öppnat sitt hem för andra barn. Gunilla är uppväxt med morföräldrar som hade både placeringar och sommarbarn och de vill engagera sig i samhället.

– Det är väl därför man håller på, det är en samhällsnytta säger Roger som på sidan av sitt arbete i byggbranschen även jobbar som deltidsbrandman medan Gunilla jobbar inom handel.

De menar att det finns en skev bild av hur mycket man kan tjäna ekonomiskt som familjehem. Det handlar inte om några stora pengar.

– Det är klart att man inte skulle göra det om det inte fanns ekonomi i det. Men barn kostar olika, vissa äter mer eller idrottar och när vi exempelvis ansökte om pengar till en cykel fick vi nej. Det ska klaras inom budgeten, säger Roger.

De är, som de själva uttrycker det, en bra kombo. Roger är den som pratar med barnen, psykologen i familjen medan Gunilla står för struktur och ordning.

– Det är viktigt att alla är delaktiga. Det här berör hela familjen även barnen och vid varje förfrågan om en placering är de med och pratar om det, säger Roger.

För många barn handlar det om att lära sig leva ett familjeliv, ett socialt samspel som de tidigare kanske inte haft. Med regler, tider att passa och hänsynstagande.

­– Men det är inte bara barn från svåra förhållanden som kommer hit. Det kan vara revolterande tonåringar, med föräldrar som har fokus på karriären, barn som behöver ta vägen någon stans, säger Roger.

De är en idrottsfamilj och det är många barn som genom åren lärt sig åka skidor hos dem.

– Ett år hade vi två tjejer med oss till fjällen, de var otroligt arga första dagarna men efter en vecka åkte de skidor och hade roligt, ler Roger vid minnet.

Som längst har något barn stannat hos dem runt fyra år. Några har så småningom flyttat till eget boende och flera har de fortfarande kontakt med.

Med tiden har de lärt sig att vissa personer helt enkelt inte fungerar ihop.

– Man kan inte dra jämt med alla och då är det ingen idé att fortsätta. Blir det problem får man lösa det, eller säga upp uppdraget, säger Roger.

– Men det är väldigt få placeringar vi sagt upp, vi försöker hitta lösningar. Det kan vara tufft ibland men också väldigt roligt, säger Gunilla.