När Magnussons öppnade 2010 var det med buller och bång och en ansats att bli Uppsalas eget vardagsrum, där man skulle kunna slinka in för en frukost eller en lunch, en rejäl middag eller en sallad - lite oavsett tid på dygnet. En charmig idé, som förmodligen inte är lika lätt att genomföra som man tror. Sedan dess har en del vatten runnit under broarna och Magnussons har förvisso fortsatt vara ett ställe där folk slinker in bara sådär, men med allt mindre kafékänsla och en starkare vibb av bar.
Matupplevelsen är ojämn, med djupare dalar nu än förr. Flera av rätterna patrullen äter har kalla inslag, vilket minskar känslan av att maten lagas på minuten. Många av rätterna på menyn är favoriter som återkommer hos andra krogar, vilket är både tryggt och fantasilöst – lite beroende på vad man har för utgångspunkt.
Med det sagt så serveras krogpatrullen en och annan schyst förrätt, bland annat en vackert pastellfärgad getost- och kavringterrine (75 kr), med rödbetsskum och inlagda rädisor. Smaken på getosten är nästan lite för mild, men kompletteras fint av rosafärgade tärningar picklad rättika. Tonfiskcarpaccion (85 kr) är härlig med tunna och korrekt tempererade skivor tonfisk med citronstänk, krutonger och små klickar wasabidip. Fruktansvärt enkelt men gott. Wasabidippen är kanske väl mild, men det kan man leva med. Jordärtskockssoppa med pilgrimsmussla och baconströssel (105 kr) är mustig och fin, om än aningen för salt i längden.
På huvudrättsfronten står det tyvärr sämre till. Gladast blir patrullen av lammrygg (255 kr), som består av fint tillagat kött, sött och fint mos och lite tuggmotstånd i form av bondbönor. Riktigt besviken blir man dock på karljohansvampsrisotton (155 kr), som saknar både svamp, smak, smör och parmesan. Salladen och den kalla, grillade auberginen hjälpte heller inte till att göra ”pilaffriset” till en komplett och prisvärd rätt.
Hälleflundran serveras till ett så anmärkningsvärt lågt pris som 215 kronor. Lite kan det förklaras av att det inte är den största portion hälleflundra vi sett, men den är absolut inte överbakad som den ibland kan vara. Däremot är den inte varm, vilket känns ofräscht. Till serveras en puré på blomkål och äpple som är syrlig och söt men där blomkålen knappt förnims.
Efterrätterna är fint presenterade och i vissa fall lika färgglada som förrätterna. Panna cotta med kokos och ananas (65 kr) är en bra avslutning, med mild kokossmak och frisk frukt. Hemgjord vaniljglass med jordgubbar och kardemummasmulor (65 kr) är däremot en allt för söt historia. Dessutom verkar glassen innehålla gelatin, den smälter inte ordentligt, utan håller sig lite tjock.I efterrätten Chokladbrownie med körsbärsglass (75 kr) är det glassen som är stora behållningen. Brownien är trist och helt igenom hård, lite kladdigare bör en brownie vara, om patrullen får be!
Magnussons lever hårt på sin tillgänglighet i ett välbesökt hörn av staden, och sommartid lever de också på sin uteservering. Här går att äta skapligt och matsalen är trevlig – men missarna är för många för att det ska bli bra på riktigt. Känslan av att de inte hållit stilen är trist och svår att skaka av sig.