Läget är ett av stans bästa, mitt i smeten med stora fönster mot å och stadsliv. När ljusslingorna tänds inför julen i träden utanför blir det extra fint på Terrassen, då sjunker man gärna ner i en fåtölj med en dricka i handen. För det är förstås som bar, om än en ganska profillös sådan, som Terrassen är mest omtalad. Köket har inte gjort lika mycket väsen av sig. Men sedan en tid tillbaka har Terrassen ändrat sin matmässiga inriktning en gnutta. Nu är det tapas som gäller – ett smart drag av en bar där fåtöljerna lockar till långsittning, kan man tycka. Men genomförandet? Nja, det är tyvärr inte helt lyckat.
Quesadillas med ost, kyckling och tomatröra (49 kr), som serveras med mumsigt vitlökig guacamole och två dipsåser, är förvisso en stabil rätt. Schyst är också lomo saltado (55 kr), sauterat oxkött med grönsaker, som är väldigt salt men fylligt och fint i smaken. Andra rätter är betydligt svagare: Från en mesig paprika fylld med köttfärs, tomat och champinjon (54 kr), till bottennappet chili- och vitlöksmarinerade räkor (45 kr), en skål sega pytteräkor i en marinad med bitter eftersmak. Ofräscht. Klassikern Patatas bravas (29 kr) ska enligt regelboken friteras för en knaprigt gyllene yta, men Terrassens potatisar serveras ljumna och mjuka med en jolmig tomatsås.
Ett annat bottennapp är getostfyllda baconlindade dadlar (59 kr). Redan på menyn ger de upphov till frågetecken, eftersom de finns med på listan över kalla tapas. Sedan visar det sig att de faktiskt bara har varit i snabbkontakt med värme och serveras med halvrått bacon... Vid ett annat besökstillfälle är det samma visa och patrullen vågar inte ens äta upp. Det är klart märkligt att misslyckas med en så enkel rätt. Inte heller de vitlöksstekta champinjonerna (39 kr) har vistats tillräckligt länge i stekpannan, utan serveras halvråa.
Huvudrättsmenyn är kort och udda. Förutom hamburgare och caesarsallad finns här grillad oxfilé med fikon, anklever (!) och rösti (219 kr). Den senare rätten är en gigantisk köttbit stekt enligt kockens prefens för snabba jobb – blodig. Det är lite segt och smakar ohälsosamt mycket kolgrill på ytan. Röstiplattorna är trevligt knapriga, men den sladdriga och smaklösa biten anklever är inte rolig i kombination med köttet och fikon.
Terrassen är betydligt mer hemma på en hamburgertallrik (135 kr), som är en hygglig rätt med saltgurka, dressing och strips, ungefär efter vad man kan vänta sig.
Grillad laxfilé med vitvinssås och rostad potatis (159 kr) är liksom de baconlindade dadlarna ett svårförklarligt misslyckande. Laxen är torr och tillsammans med potatisen fullkomligt dränkt i mängder av sötaktig sås, som dessutom är oaptitligt grå till färgen. Brrr.
Krogpatrullen tröstar sig med efterrätter. Terrassens Creme brulee (49 kr) smakar som den ska med lagom hårt täcke. Bakom namnet glass efter säsong (44 kr) döljer sig hallonsorbet. I säsong eller inte – glassen är skaplig och kostar inte heller skjortan. Chokladtårta (49 kr) är en härligt kladdig bit tryffelliknande tårta som serveras med grädde. Det skänker lite välbehövlig glädje.
Smårätter är uppenbarligen på modet i Uppsala, gissningsvis i svallvågorna efter Plocks och Tilltuggs succéer. Men Terrassen behöver vässa sig ordentligt för att kunna slåss med tapas som vapen. Främst bör de tänka på att fräschör är a och o på ett tapasbord: ljummet, mosigt eller halvklart funkar inte. Tillsvidare fortsätter läget och utsikten att vara Terrassens största fördel medan deras kök tar en plats i skuggan.