Det är välkommet att regeringen och folkhälsominister Gabriel Wikström satsar på jämlik sjukvård (13/4) – men en förutsättning för att lyckas är också att satsa på jämlik friskvård. Det minskar sjuktalen, den psykiska ohälsan och avlastar sjukvårdens ansträngda resurser.

Studie efter studie påvisar de goda effekterna av fysisk aktivitet. Förra månaden visade Lunds universitet och Karolinska institutet att fysisk aktivitet är lika effektivt mot depression och ångest som traditionell medicinering och terapi. Detta är goda nyheter. Den psykiska ohälsan ökar nämligen, och dess sjukskrivningar innebär i dag en årlig kostnad på 15 miljarder kronor för företagen och 20 miljarder för skattebetalarna.

Men det är inte bara för psykiskt välmående som fysisk aktivitet har goda effekter – ett brett spektra av sjukdomar kan förebyggas och lindras, och så lite som 30 minuters aktiv promenad tre gånger i veckan förlänger i genomsnitt en persons liv med sex till nio år.

När det kommer till regeringens satsning på jämlik sjukvård är det nog ingen som misstycker. Men hur jämlik är sjukvården egentligen om de med låg socioekonomisk status är överrepresenterade i denna? En jämlik sjukvård har sin utgångspunkt i en jämlik friskvård – där alla ges samma möjligheter att investera i sitt eget välmående och friska liv. Men så ser det inte ut idag, och här har folkhälsoministern stora möjligheter att agera.

Den första och största skillnaden mellan folk och folk är att man måste ha en fast anställning för att ha möjlighet att träna skattefritt, genom det så kallade friskvårdsbidraget. Den grupp som överlag har bäst hälsa – högre tjänstemän – är de som i störst utsträckning omfattas av friskvårdsbidraget. Är du å andra sidan arbetslös, student, pensionär eller egenföretagare är det upp till dig själv att ha råd att gå till simhallen, gymmet, gruppträningen, yogan eller dansen.

I andra änden av spektrat finns ett samband mellan låg hälsa, låg utbildning, låg inkomst och kön. Lågutbildade kvinnor med sämre hälsa som saknar kontantmarginal är den grupp som säger sig vara i störst behov av stöd för fysisk aktivitet. Det är förövrigt denna grupp som sett sämst hälsoutveckling i Sverige sedan 1992.

För att komma till rätta med detta problem borde det nuvarande friskvårdsbidraget kompletteras med ett friskvårdsavdrag. Regeringen behåller det framgångsrika rut-avdraget då det kommit att spela en viktig roll i vanliga svenskars liv. Fler har fått råd att investera i sitt livspussel. Med ett frisk-avdrag så kommer även de grupper som är i behov av stöd ges möjlighet att investera i sin hälsa.

Därför, folkhälsominister Wikström, uppmanar vi dig att börja jämlikhetssatsningen innan människor blir sjuka, med jämlik friskvård som en förutsättning för jämlik sjukvård.

Gustav Wiel-Berggren, näringspolitisk expert på Almega Friskvårdsföretagen