Många andra tidningar, i olika länder, har startats med liknande syften. En av dem, brittiska The Economist, uppmärksammade under hösten sitt 175-årsjubileum genom en lång essä på temat att liberalismen måste upptäckas eller uppfinnas på nytt i vår egen tid.
Politiska värderingar är inte låsta till ett visst århundrade. Men de kan trängas åt sidan av andra värderingar och ideal. När liberalismen trängts undan har följderna ofta blivit allvarliga för hela samhället. Den häcklare på ett brittiskt valmöte kort efter andra världskriget som ropade att ”liberalismen är död” fick ett träffande svar av den liberala parlamentskandidaten: Javisst, och se så det ser ut i Europa!
Många förväntade sig att sovjetsystemets sammanbrott, liksom apartheidsystemets avveckling i Sydafrika, var början till en period då liberala ideal skulle stå starka. I dag ser vi tvärtom hur auktoritära och totalitära regimer uppträder med nya maktanspråk, medan det politiska livet i hittills stabila demokratier förgiftas av en auktoritär högerpopulism.
The Economist påminner om hur liberalismen vunnit sina framgångar genom att alltid kunna förnya sig själv, med bevarad trohet mot några grundläggande principer. En sådan är insikten att samhället alltid präglas av mångfald och rörlighet och att detta inte är farligt utan fullt naturligt och legitimt – mångfald och öppenhet bidrar till dynamik och konstruktiv konkurrens.
Till skillnad från konservativa har liberaler alltid betonat framsteg, både materiellt och moraliskt, över traditioner och till skillnad från marxister har de aldrig föreställt sig att vi kan nå ett utopiskt slutmål där alla konflikter är lösta. Misstro mot maktkoncentration av alla slag och respekt för individens värde och värdighet hör också till de grundläggande kännetecknen på en liberal hållning.
Men liberaler beskylls ändå ofta för att vara en sorts ”elit” som tror sig veta bättre än andra eller för att vara ointresserade av missförhållanden som besvärar ”vanligt folk”. Även den som tycker att sådana påståenden är falska eller orättvisa bör, skriver The Economist, på nytt erinra sig liberalismens uppkomst som reformrörelse.
Tidningen påminner om hur fri företagsamhet och fri handel alltid varit centrala för liberaler. I dag undermineras dessa grunder både av Kina och av Donald Trumps amerikanska administration. Samtidigt finns en oroande maktkoncentration till några få jätteföretag i synnerhet inom IT-branscherna. Att motverka monopol och bryta regleringar som missgynnar konsumenter och nya företag måste vara en liberal uppgift.
Migration har, konstaterar The Economist, alltid funnits och går inte att reglera bort. I grunden är också migration något positivt, den ger människor nya livschanser och bidrar till den mångfald som är en förutsättning för materiell och intellektuell utveckling. I dag behövs en internationellt förankrad migrationspolitik som fördelar ansvaret-– i stället för anpassning till dem som påstår att bevarad välfärd kräver stängda gränser.
De västerländska välfärdssystemen ser olika ut, men har på många sätt stannat av i utvecklingen. The Economist argumenterar för nya typer av sociala skyddsnät och för reformer som möjliggör livslång vidareutbildning. Tidningen anser, i likhet med allt fler ekonomer, att skattebördan bör flyttas från arbete till kapital.
Det som vi kallar den liberala världsordningen har bevarat freden bättre än någon annan. Men också den ifrågasätts i dag av mäktiga krafter. Demokratierna kan behöva nya samarbetsformer, inte bara i Europa utan globalt.
I många länder har liberalt präglade partier och politiker de senaste åren fokuserat på hur högerpopulister ska bemötas och hållas borta från den politiska makten. Och bemötas ska de. Men det är minst lika viktigt att på nytt visa vad liberala alternativ till populism och nationalism kan innebära.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör