Likväl hör man ständigt under en valrörelse formuleringar av typen ”Var står partierna i de frågor som angår just dig?”. Man anar en föreställning om att vi tar ställning politiskt efter hur många kronor vi tror oss tjäna på det ena eller andra förslaget eller hur vi tror att vår närmiljö påverkas av en aktuell stadsplanefråga.
Sådana frågor är inte likgiltiga. Men att uttrycka sig som om de frågor som berör en själv närmast i vardagen också borde avgöra valhandlingen är inte rimligt. Pensionärer berörs inte av skolpolitiken. Men de flesta pensionärer har barn och barnbarn och dessutom säkert en rad tänkvärda åsikter efter ett långt liv. Ungdomar mitt uppe i studier eller arbetssökande tänker sällan på den egna ålderdomen. Men de flesta har äldre anhöriga och vill att de ska få vård och omsorg av hög kvalitet när det behövs. Vi kan alla ha starka övertygelser i enskilda och begränsade sakfrågor men ändå anse att övergripande systemfrågor om till exempel öppenhet, tolerans, jämställdhet eller villkor för företagande är ännu viktigare.
Den viktiga politiska fråga vi ställs inför vart fjärde år handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha. Att vara för eller mot vinstmöjligheter, respektive vinstförbud, i välfärden är en sådan fråga – men också en fråga där det finns utrymme för nyanser och kompromisser. Men det finns också frågor där nyanser och kompromisser är svåra att ens föreställa sig, eftersom de berör samhällets grunder på ett ännu mer genomgripande sätt.
Antingen anser man att alla människor, oavsett etnisk och religiös bakgrund, har samma värde, ska ha samma rättigheter och behandlas med samma hänsyn och respekt av myndigheterna. Eller också vill man göra undantag för vissa grupper. Men sådana undantag innebär i sig att samhällets grundläggande karaktär ändras.
Ett samhälle där det är legitimt eller påbjudet av politiska instanser att särbehandla judar, katoliker, muslimer, romer eller någon annan grupp är inte längre ett normalt demokratiskt rättssamhälle utan något annat. Skånepolisens romregister bröt mot grundläggande rättsprinciper – men det viktiga i detta sammanhang är ju att reaktionerna bland annat från regeringen blev mycket starka. Registret var inte acceptabelt. I ett samhälle av annan typ hade myndigheterna applåderat och låtit alltsammans fortgå.
Ett samhälle där politiska instanser granskar innehållet i tryckta och andra medier för att bedöma om det står i överensstämmelse med ett politiskt ledande partis analys, språkbruk och allmänna världsbild är inte heller ett demokratiskt rättssamhälle utan något helt annat. Men Feministiskt initiativ (se ledarsidan i onsdags), tycks öppna för en sådan ordning utan att inse vilka konsekvenserna blir när det fria ordet beskärs och regleras. Sverigedemokraterna har företrädare som hotat att polisanmäla journalister som vill ställa frågor om politiken (Expressen i måndags). Man kan utgå från att det också är så man skulle bete sig om man hade den politiska makten nationellt eller i en kommun – demokratins öppna granskning av makthavare skulle upphävas.
Ännu en formulering som ständigt återkommer i olika slags kommentarer till valrörelsen är att det blir ”spännande”, ”en rysare” eller ”en nagelbitare”. Man anar ett sätt att se på politik på samma sätt som man ser på en fotbollsmatch. Men ett val där grundläggande värderingar står på spel kan inte jämföras med den oavgjorda kvalmatchen Sverige-Österrike.
För den som vill gå säker på gatorna utan att jagas av SD-medlemmar med järnrör eller som tillhör grupper som SD vill ”helt stoppa” från att komma hit (intervju med SD:s Pavel Gamov i UNT i tisdags) är valet snarare en källa till genuin oro än till ”spänning”. Mer än många tidigare val handlar detta val om vilken samhällstyp vi vill ha. Oavsett vad vi tycker i andra frågor så är det viktigaste av allt att lägga sin röst så att den öppna svenska demokratin inte försvagas.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör