Från och med höstens val blir det möjligt att kontakta sin kommun och ”beställa” en ambulerande röstmottagare till hemmet, till en institution eller ett sjukhus. Förutsättningen är att man på grund av sjukdom, ålder eller funktionshinder inte kan ta sig till vallokalen och att man av något skäl inte kan rösta med hjälp av ett bud. Samtidigt får man beställa särskilt material för hemröstning.
Förändringen kan vara viktig för många och valförfarandet bör givetvis vara sådant att ingen enda väljare avstår från att rösta för att det är för krångligt. Men lika viktigt är att valprocessen är legitim och att valhemligheten och väljarens integritet skyddas.
På den senare punkten finns dessvärre exempel på övertramp. Fackförbundet Byggnads uppmanade för några år sedan sina medlemmar till samling i förbundets lokal följt av gemensam avmarsch till vallokalen – och, underförstått, gemensam röstning. Socialdemokraterna har på sina håll ordnat valskola för invandrare och visat sådant pedagogiskt nit att partifunktionärer följt med in i själva vallokalen.
Då och då väcks också förslag om att alla borde kunna rösta i hemmet med hjälp av sin dator och några lämpliga inloggningsuppgifter. Tekniskt är detta givetvis fullt möjligt att göra. Men det skulle omedelbart underminera valets legitimitet. Risken att någon annan använder inloggningsuppgifterna kan kanske minimeras. Men i stället riskerar man att hela släkten eller någon dominerande anhörig står bakom ryggen och dirigerar andra familjemedlemmars röstande. I valbåset i vallokalen är man i alla fall garanterat ensam.
Förhoppningsvis slipper vi sådana förslag i fortsättningen. Också de största teknikentusiasterna bör ha tagit intryck av debatten om möjligheten att ”hacka” en helt datoriserad valprocess. Den ordning vi har i Sverige innebär ju att rösterna räknas och kontrolleras manuellt, av vanliga medborgare. Och den första väljaren som kommer till en vallokal på morgonen förutsätts kontrollera att urnan är tom. Så går det inte till i alla länder.
Digitaliseringen är bra på många sätt, men när det gäller politiska val har det egenvärde att alla som deltar gör det på samma sätt, i en neutral lokal och i former som är lätta att förstå och lika för alla. Valet är en handling som inte på något sätt kan jämföras med att betala räkningarna över datorn, beställa pizza eller boka biobiljetter. Därför bör också röstningsförfarandet skilja sig från vardagliga sysslor av annat slag.
Givetvis måste det, med den förändring som nu sker, ingå i den ambulerande röstmottagarens uppgifter att se till att ingen obehörig finns i närheten och kan påverka valet. Att rösta hemma ska vara nästan detsamma som att rösta i sin vallokal.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör