Det tror det statliga KulturrÄdets generaldirektör Staffan Forsell. Hans svar pÄ en frÄga frÄn Svenska Dagbladets Ola Wong i lördags vittnar om stor politisk aningslöshet.
Ola Wongs reportage handlar om hur representanter för ett antal mindre förlag reagerar pĂ„ rekommendationer frĂ„n KulturrĂ„det och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) om vilka aspekter som bör betonas nĂ€r litteraturstödet delas ut. DĂ€r finns förvisso ett kvalitetskriterium. Men utöver detta finns rekommendationer om mĂ„ngsidigt utbud, âinternationellt och interkulturellt perspektivâ, jĂ€mstĂ€lldhet samt tillgĂ€nglighet (att mĂ€nniskors skiftande förmĂ„ga att ta del av litteratur beaktas).
Kraven formulerades under den förra rege-ringens tid. Som ett resultat av #Metoo-debatten har kulturministern nyligen uppdragit Ät KulturrÄdet att se till att ocksÄ frÄgan om sexuella trakasserier blir en frÄga för all kulturverksamhet i landet.
Det Ă€r inget fel i sig pĂ„ nĂ„got av dessa kriterier. Det som Ă€r fel Ă€r att de över huvud taget formuleras och kopplas till det statliga kulturstödet. Varför ska bokförlag och andra företag och institutioner utsĂ€ttas för pekpinnar av detta slag? Ăr de inte fullt kapabla att prioritera sjĂ€lva?
Och Ă€r inte en av poĂ€ngerna med en fri förlagsmarknad att olika förlag kan göra olika prioriteringar? Eller som David Stansvik pĂ„ förlaget Nya Doxa uttrycker det: âOm alla ger ut böcker om mĂ„ngfald i stĂ€llet för andra böcker, dĂ„ blir ju mĂ„ngfalden mindre.â
Att den förra regeringen och den nuvarande tydligen Àr överens om kriterierna Àr i detta sammanhang helt ointressant. Man kan inte reducera det fria litterÀra skapandet till en uppsÀttning politiska vÀrderingar, inte ens nÀr det gÀller frÄgor dÀr de flesta partier drar Ät samma hÄll. Politik Àr en aspekt av livet och verkligheten, och inte nödvÀndigtvis den viktigaste.
Och en vacker dag kan vi ha en regering av helt annat slag och en kulturminister som vill formulera helt andra kriterier för statens stöd till litteratur och andra former av kulturskapande. SÄdant blir lÀttare att genomföra om det redan tidigare varit allmÀnt accepterat att politiska kriterier ska spela roll nÀr litteraturstödet delas ut.
Varför har förlagen, fram till nu, Ă€ndĂ„ funnit sig i detta? I Ola Wongs reportage konstaterar Kristoffer Lind pĂ„ förlaget Lind & Co att âallaâ â teaterchefer, museichefer och andra â har ett starkt intresse av att hĂ„lla sig vĂ€l med KulturrĂ„det och departementet. SĂ„ Ă€r det sĂ€kert.
âOm demokratin vill nĂ„got, dĂ„ Ă€r det vĂ„rt uppdrag att genomföra detâ, sĂ€ger Staffan Forsell sist i reportaget.
Han sÀger demokratin, men menar den politiska makten. Har ingen av hans politiska uppdragsgivare tÀnkt tanken att i en demokrati Àr statens uppgift att skydda det fria skapandet, inte att styra det?
HĂ„kan Holmberg
Politisk chefredaktör