Genomsnittsåldern för när barn börjar söka efter porr är 12 år för pojkar och 13 år för flickor, visade en studie vid Uppsala universitet 2014. Lite märkligt att det inte är tvärtom kanske, med tanke på skillnaden i mognad. Men så är det, och så har det nog alltid varit. Nyfikenheten tar över när man själv börjar utvecklas. Den stora skillnaden över tid är vad man faktiskt får se, tillgängligheten av pornografi.
För 40 år sedan var det någon storebror som hade herrtidningar på sitt rum, eller porrtidningar under en stubbe i skogen. Tillvaron skannades av för att få tag på sexskildringar. Erica Jong var en populär författare i åldersgruppen, få kommer nog ihåg vad böckerna handlade om. Skammen av att bli upptäckt var ständigt närvarande. 1970-talets tonåringar i Uppsala kunde förvisso smyga in på Sagabiografen när gladporrfilmen börjat (och gå strax innan den slutade) men många valde nog hellre att låta bli.
Skambeläggandet av att få upptäcka sin sexualitet har lett till mycket ont genom historien. Detsamma gäller naturligtvis porrindustrin. På något vis går de båda ytterligheterna hand i hand. Den mest snedvridna synen på sex uppkommer antingen vid strikt förbud mot skildringar, av religiösa skäl eller andra, eller när dammluckorna släpps på helt och hållet. Medelvägen är information och öppenhet, parat med ”lagom” tillgång till erotik.
Ungefär så var det i Sverige fram till för tio år sedan. Eller det var åtminstone ambitionen från skola och samhälle - öppenhet och bra samlevnadsundervisning. Porren exploderade med internet redan på 1990-talet, men intaget reglerades fortfarande av att man kunde bli upptäckt då man satt vid familjens dator. Med den smarta telefonen föll dammluckorna. Mycket grov pornografi kan nu ses inte bara i tonårsrummen, utan på skolgården av nio-, tioåringar som inte vet vad det är de ser.
I Uppsalastudien 2014 var tio procent av tonårspojkarna ”storkonsumenter” av porr, de tittade dagligen och ibland upp till ”tio timmar i sträck”. I en studie i somras gällde detta 26 procent av alla 18-åriga pojkar.
Ungefär hälften av Sveriges skolor har porrfilter, det är upp till varje rektor att bestämma. Det kan tyckas vara en naturlig reaktion, men frågan är inte enkel. Till exempel visar studier att filter gör vuxna mindre benägna att prata om pornografi och lära barnen att navigera på nätet. Filtren är också ett hinder i undervisningen, skrev 14-åriga Ellen Pettersson (Dagens Samhälle 27/4). Hon föreslår i stället utbildning. ”Nyfikenheten hos barn kan inte och ska inte stoppas, den ska uppmuntras – men med rätt verktyg”.
Frågan är om vi svenskar är så öppna och frigjorda som vi tror, eller om filter bara är ett sätt att slippa ta tag i frågan. Det kan vi fundera på när vi bestämmer hur vi ska gå vidare. Nyfikenheten blir vi aldrig av med, knappast tillgängligheten heller.