Nästa vecka kommer sexualbrottskommittén med sitt förslag om en samtyckeslag. Den innebär att det ska krävas samtycke för att ha sex, och att man också kan dömas för oaktsamhet om man borde ha förstått att den andra personen inte ville. ”Det finns ingen underkur för att fler ska kunna dömas för sexualbrott”, skrev UNT:s ledarsida (21/4) när utredningen var klar i våras. Det är helt sant, men ett inslag i SVT:s Agenda i söndags visar ändå varför samtyckeslagen behövs.
Den som tror att en samtyckeslag kan innebära dramatiska förändringar av den dystra våldtäktsstatistiken kommer att bli besviken. Av 6 500 anmälda våldtäkter är det nu bara cirka 200 som resulterar i en fällande dom. Men det är inte fler i Storbritannien eller Norge, som har lagar om samtycke. Grundproblemet vid sexualbrott är och förblir att det nästan alltid handlar om två personer där ord står mot ord. Det finns inga vittnen och ofta inte heller teknisk bevisning. Endast en tiondel av våldtäkterna är överfallsvåldtäkter av en okänd gärningsman.
En ganska tandlös lag, alltså, som också kan öka rättsosäkerheten. Vad är egentligen samtycke, och hur länge gäller ett sådant? Det är några exempel på varför de flesta jurister varit skeptiska till en samtyckeslag, och till varför det ännu inte blivit någon trots flera utredningar.
I Agenda framträdde Sofia Österlöf och berättade om den natt för fem år sedan, då hon vaknade av att en man höll på att genomföra ett samlag med henne. Hon skrek inte, slogs inte och försökte inte fly. Hon beskriver det som att hon ”frös”, stängde av i väntan på att han skulle bli klar. Hennes enda önskan där och då var att det inte skulle bli ett efterspel, att det som hände ”aldrig hade hänt”.
Hon är inte ensam. En ny studie av 298 patienter från akutmottagningen för våldtagna på Södersjukhuset i Stockholm visar att 70 procent fått en frysreaktion under övergreppet och varit oförmögna att göra motstånd. Hälften av dessa upplevde reaktionen som ”extrem”. ”Vi visste att det är vanlig reaktion, men vi blev ändå förvånade”, sade överläkaren Anna Tiihonen Möller till SVT.
Ny kunskap ska tas med när lagstiftning omprövas. Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, påpekar i samma program att dessa 70 procent av offren inte omfattas av dagens lagstiftning. Man kan dömas för ett övergrepp på någon som är berusad eller sover, men inte på den som är paralyserad. Jurister och opinionsbildare har hävdat att fler kan dömas om bara den befintliga lagstiftningen tillämpas bättre. Men det är svårt att se fler domar om inget faktiskt brott har begåtts.
En annan fråga är om samtyckeslagen kommer att fungera normerande, att färre gör något man vet är förbjudet. Leijonhufvud jämför med förbudet mot barnaga, som ifrågasattes på samma grunder på 1970-talet. Det viktigaste är inte att det blir fler domar, det viktigaste är att färre brott begås. En samtyckeslag kan bidra till det.