Filmen The Social Network från 2010 handlar om hur Harvardstudenten Mark Zuckerberg utnyttjade en gammal och ganska unken vana hos unga män, att sätta betyg på snygga tjejer. Facemash blev snart omåttligt populärt på universitetets intranät. Zuckerberg brydde sig knappast alls om de pubertala vanorna. Han såg bara interagerandet på
nätet, och hur det skulle kunna öka om man lade till fler personliga uppgifter hos användarna. Idén till Facebook var född.
Filmen byggde på en bok, The accidental billionaires, av Ben Mezrich (2009). Men det anns verkligen ingenting slumpmässigt i hur Zuckerberg manövrerade ut sina kompanjoner, tog kontrollen och drev fram sin företagsidé, att slå mynt av djupa mänskliga behov som att synas och få bekräftelse. Han själv ogillade filmen starkt. Men så gick den också på tvärs mot bilden av den något bortkomne studenten som råkade bli framgångsrik.
Samme pottklippte student, nu 33 år gammal, satt under tisdagen och onsdagen i senatsförhör. Han skulle svara på hur Facebook generellt gör för att hantera personuppgifter, specifikt hur det kom sig att företaget Cambridge Analytica 2014 fick tillgång till uppgifter från 87 miljoner användare, att användas för politiska ändamål. Zuckerberg var ångerfull och slog fast att han ”har ett grundläggande ansvar för att skydda människors uppgifter”.
Det fungerar inte längre. Mark Zuckerberg är majoritetsägare i ett av världens största
internetföretag. Han har ett grundläggande ansvar mot sina aktieägare att, tvärtom, exploatera människors uppgifter. Uppgifterna är innehållet, innehållet är Facebook. ”Vi har hört de här ursäkterna förut. Och det jag funderar över med ditt vittnesmål i dag är att jag inte kan se hur du kan ändra din affärsmodell utan reglering”, sade också senatorn Richard Blumenthal.
Regleringar kommer att komma. EU:s gemensamma dataskyddsreform GDPR träder i kraft 25 maj och innebär stärkta rättigheter för den enskilde, även om det ännu är oklart hur den kommer att tillämpas i praktiken. Politikerna vässar knivarna, men Facebook‐ och Googlecheferna är nog ändå mer oroliga för hur användarna ska agera. Många är arga, förstås, men också mer eller mindre beroende av tjänsterna, bekväma och ovilliga att ändra sin livsföring.
Tänk om det varit en mer traditionell film- eller mediemogul, typ Rupert Murdoch, som suttit i kongressförhör anklagad för att ha sålt ut oss för sin egen vinning. Då hade det kanske inte varit lika svårt att bryta sina vanor. Men att säga nej till det nya, till rebelliska nätentreprenörer i jeans som vill förbättra världen, det är betydligt svårare.
Om det finns ett korn av sanning i The Social Network är Mark Zuckerberg verkligen en modern mediemogul. Om han sitter kvar kommer det förr eller senare att sjunka in hos de två miljarder användarna. Då får han ägna sig åt bilder på tjejer igen. Eller kanske åt någonting som han är intresserad av.