Med en blandning av goda argument, vädjanden och ren skrämseltaktik har den brittiska regeringen försökt övertyga skottarna om att hålla ihop Storbritannien. Både premiärminister David Cameron och företrädaren Gordon Brown har den senaste tiden varit i Skottland och hållit känslosamma tal. Särskilt då toryledaren Cameron, som har spelat på att Skottlands betydligt mer vänsterinriktade väljare: ”Se på mig, jag kommer inte att sitta kvar för evigt och inte den här regeringen heller. Men om Storbritannien spricker är det för alltid.”
De bästa argumenten för att säga nej i dag är de ekonomiska. Och det avgjort tyngsta är beskedet att Skottland som egen stat troligen inte kommer att kunna ha kvar pundet som valuta. Följden blir, åtminstone på kort och medellång sikt, skenande räntekostnader för den nya staten. Skottland kommer helt enkelt inte att ha råd med den utbyggda välfärd som nationalisterna förutskickat. Kronan på verket var när den dominerande storbanken Royal Bank of Scotland slog fast att man i så fall måste flytta huvudkontoret till London.
Med sådana utfästelser behöver Cameron inte ens skrämmas längre. Det räcker med att vara vänlig och förstående och utlova reformer för ökat självbestämmande över skatter och utgifter. Att taktiken till slut kommer att fungera visar kanske tre opinionsundersökningar från i början av veckan, som alla gav fyra procentenheters övervikt för nejsidan. Hur det än går kommer dock Storbritannien och Skottland att få leva vidare med såren av en kampanj som delat befolkningen
Kulturen är viktig för den skotska nationalismen. Skådespelaren Sean Connery har varit en galjonsfigur i kampen för självständighet och otaliga är de dramer, böcker och filmer som skildrat förhållandet mellan Skottland och storebror England: ”Det är skit att vara skotsk. Vi är lägst av de lägsta, vi som till och med koloniserats av idioter”, säger (fritt översatt) Ewan McGregor i en scen i filmen Trainspotting (1996).
Revanschismen är påtaglig och inga kulturpersonligheter vill misstänkas för att inte vara stolta skottar. Antingen svarar man ja eller inte alls när folkomröstningen kommer på tal. Sångerskan Annie Lennox säger till DN (15/9) det som kanske inte kan sägas på hemmaplan: ”Det är flera hundra år sedan skottarna blev riktigt illa behandlade av engelsmännen … vi måste lägga det bakom oss. Det går lätt att snacka, men blir det inte bra måste de leva med det.”
Stora delar av EU (med separatiströrelser i ett antal länder), England och, som det ser ut, drygt halva Skottland håller med Annie Lennox (och för övrigt författaren JK Rowling). Vi har numera gemensamma problem som också måste lösas gemensamt. Ett självständigt Skottland efter 300 år skulle säkert bli en bra film, men inte en lika bra verklighet för dem som måste leva med beslutet.