När Isabella Löwengrip, bloggpionjär och företagarkomet, lämnade scenen i Universitetsaulan i tisdags jublade alla i den fullspikade lokalen, tagna av hennes berättelse om med- och motgångar och om en sällsynt fighting spirit. En av åhörarna längst fram jublade lite extra, sträckte ut sina armar och liksom följde henne klappande nedför trappen.
Det skiljer nästan 60 år mellan Löwengrip och finansmannen Anders Wall. Men där och då stod det klart att det finns betydligt mer som förenar dem med varandra än med andra 25-30-åringar respektive 80-plussare. De delar något som är svårt att sätta fingret på. Lite som idrottsmännen, att ge allt, visa belackarna och lyckas, men inte bara det. Lite som en del politiker, att vilja förändra världen, men inte bara det heller.
Anders Wall-föreläsningen vid Uppsala universitet har under 15 år försökt att sätta fingret vad entreprenörskap egentligen är, genom att bjuda in några av landets mest framstående entreprenörer. Vad driver dem och vad har de gjort för att slutligen lyckas? Syftet är att inspirera, inte minst de tusentals studenter som kommer till aulan varje år under en novembereftermiddag.
Kan vem som helst bli entreprenör? Moderatorn Niclas Dellhams fråga är central och den har två svar. Ja, vem som helst kan starta ett företag och förverkliga en idé. Men nej, vem som helst kan inte förändra världen, ligga steget före och förändra människors vardag, omsätta miljarder och ge tusentals andra jobb. Då krävs någonting extra, och kanske är det att våga sticka ut, att våga misslyckas innan man lyckas.
”Jag försökte lansera ett facebook för hundar och katter. Det gick inte. De kan ju inte ens hantera en dator.” Jarno Vanhatapio berättar om ett av sina misslyckanden och det är förstås underhållande i skenet av hans miljardsuccéer Nelly.com och modeföretaget NA-KD. Muraren från Borås har gått sin egen väg, via oljeborrplattformar och mängder av företagsidéer, men ingen högre utbildning.
Isabella Löwengrip hoppade också av gymnasiet. Att ha utbildning är naturligtvis ingen nackdel, generellt är det precis tvärtom. Men i något läge kan det ändå vara en fördel att inte ha ”lärt sig vad som är rätt” utan att pröva det som alla tror är fel, ett helt nytt spår. Löwengrip har fem bolag under sina vingar i dag, men berättar ofta och gärna om de åtta gånger det ”gått åt h-e”.
En annan egenskap är att kunna hänga i när det går emot, att envisast vinner. Barbara Bergström grundade Internationella Engelska Skolan 1992. Nio år senare skulle hon tvingas stänga, då hon framhärdat i att sätta betyg på sjätteklassare eftersom ”det behövdes”. Facit 17 år senare är att Engelska skolan har 35 grundskolor med 25 000 elever och ytterligare 200 000 i kö. Alla svenska skolor har också anammat Bergströms betygssystem och numera också hennes krav på ordning och reda i klassrummen.
Man ska lyssna på dem som ligger lite före, och det gör alla som kommer till Anders Wall-föreläsningen. En världsomspännande trend är att stenhård marknadsföring fått ge vika för, eller åtminstone fått sällskap av, hållbarhet. Svenskkanadensaren Ben Gorham, skapare av Byredo (parfym, skönhet och accessoarer) uppehåller sig nästan helt vid långsiktig hållbarhet och Jarno Vanhatapio är inne på samma spår: ”Att bara skala upp går inte längre, man måste skapa långsiktiga relationer”.
Begreppet entreprenör kommer aldrig att ringas in helt, och tur är väl det. Nya entreprenörer behöver inget facit, men de behöver inspiration och får det i överflöd av Anders Wall-föreläsningarna. Om de fyra entreprenörerna i tisdags inspirerade 40 andra att försöka ska Sverige som land vara oerhört tacksamt.
Vad skulle du göra om du inte var företagare? En fråga från publiken till Isabella Löwengrip. Hennes svar: ”Då skulle jag vara statsminister”. Skratten sprider sig bland stolsraderna (ha, ha, självklart) men tystnar igen. Kanske är vi många som slås av samma tanke – om att just hösten 2018 känns det där som hon sa faktiskt inte alls orimligt.