City har blivit en ungdomsgård på eftermiddagarna. Framför allt unga tjejer är rädda att ens åka ned på stan, på grund av risken för att bli trakasserad av stora gäng med killar. ”Det här är så fel. Jag vill kunna vara ute och känna mig trygg”, säger 14-åriga Emelie (UNT 26/1). Hon har också tidigare skrivit en insändare (UNT 29/12), bland annat om hur hon blivit omringad och tafsad på av killgäng på Stora torget utan chans att kunna fly.
De tre senaste åren har otryggheten ökat i hela landet. Nästan 40 procent av kvinnorna och 20 procent av männen känner sig numera otrygga när de går ut på kvällen i sitt eget bostadsområde (NTU, Brottsförebyggande rådet i januari). Ännu mer dramatisk är den försämrade tryggheten för gymnasieflickor i centrala Uppsala. Enligt en undersökning från Region Uppsala kände sig 45 procent trygga med att åka ned på stan 2013, mot bara 19 procent 2017 (UNT 27/1).
Det är hastiga förändringar av samhället, som innebär minskad rörelsefrihet för väldigt många människor. Upplevd otrygghet kan man ta på allvar, eller så kan förminska den till en obefogad känsla. Det senare har nog varit vanligare historiskt sett. Se på det enorma antalet människor som rör sig på stan varje dag, se på det lilla antalet fällande domar, säger man. Stanna inte hemma hos din sambo eller familj, där är risken störst för att råka ut för ett grovt brott. Och så vidare.
I Uppsala är det hög tid att lyssna på dem som verkligen rör sig i utemiljön, på ungdomar och vuxna som poliser, socialarbetare, företagare och ordningsvakter. I centrum samlas ensamkommande ungdomar, som bor på boende och har lite att göra på dagarna. Där finns arbetslösa ungdomar från utanförskapsområden och där finns också vanliga gymnasieungdomar eftersom fler friskolor etablerat sig i city.
Socialarbetarna möter regelbundet flickor som blivit utsatta av ungdomsgäng, och ordningsvakterna har fått eskortera flickor bort från torget, på ljusa eftermiddagen. Ännu större är otryggheten i gränder och P-garage runt om i city, där narkotikaförsäljning förekommer. Den verkliga otryggheten, alltså, inte den upplevda.
Den är faktiskt inte klokt att inte tonårstjejer törs åka ned på stan och fika i Uppsala, som man gjort i alla tider. Hilde Wiberg, chef för Uppsala ungdomsjour, efterlyser nolltolerans mot allt nedsättande beteende som funnits i skolan i alla tider, en klapp på fel ställe i korridoren eller att dra i ett BH-band. Hon vill se en tydligare introduktion för nyanlända, om normer, lagar och jämställdhet. ”En del kommer från länder där de knappt sett tjejer ute”, som socialarbetaren Kim Dibi säger.
Kampen mot den organiserade brottsligheten måste vinnas, det finns inget alternativ. Kampen om utemiljön måste också vinnas, något annat finns inte. Citykärnan är till för killar och tjejer, unga, gamla och funktionshindrade. Hela tiden. Alldeles särskilt på dagtid.