Kan man både äta kakan och ha den kvar? Dilemmat är tydligt efter fyrpartiöverenskommelsen om hur Sverige ska styras. Kan man således kombinera skattesänkningar med stora satsningar på välfärden, polisen och försvaret? Kan man, för att lyfta fram en av många detaljer i 73-punktsprogrammet, ta bort den så kallade flyttskatten vid bostadsförsäljningar utan att återinföra fastighetsskatten?
Två av landets mest respekterade nationalekonomer, Lars Calmfors och Harry Flam, har båda kritiserat den förra regeringen för att ha sparat för lite. Ändå gör de nu olika bedömningar av uppgörelsen. Enligt Calmfors innebär de ökade utgifterna ”en stor risk för statsfinanserna” (SvD 12/1). Flam, som också är ordförande i Finanspolitiska rådet, betonar snarare den stora osäkerheten om vad förslagen kommer att kosta.
Man kan tolka det som att Flam och Calmfors har samma syn på ekonomi men lite olika syn på vad fyrpartiöverenskommelsen innebär. Om Flam har rätt har inte C och L alls fått igenom så många liberala reformer som Annie Lööf gav uttryck för i fredags.
En vanlig ståndpunkt till vänster de senaste dagarna har varit att socialdemokratin sålt sig i ojämlikhetens tecken, att man gått med på nyliberala reformer utan att få någonting i utbyte. En fruktan i liberala kretsar är tvärtom att S kommit undan billigt för att få den åtråvärda regeringsmakten, att det mesta i uppgörelsen kan begravas i utredningar eller på annat sätt förhalas eller omtolkas.
För bostadspolitiken och arbetsmarknaden krävs lagändringar och det kommer att ta tid innan remissinstanser och lagrådet sagt sitt. Att dessa båda områden är tekniskt mycket komplicerade visas inte minst av att många nu tror att flyttskatten ska bort när det egentligen handlar om räntan på uppskovet för reavinstskatt. Med tanke hur hyressättningen går till, och med tanke på hur arbetsrätten fungerar, är chansen (eller risken) stor att S klarar en mandatperiod utan en stor intern svekdebatt, och att C och L kommer ganska tomhänta ur den.
Skattesänkningarna på arbete kommer däremot att genomföras. Men det handlar till stor del om skatteväxling, att punktskatter och miljöskatter samtidigt höjs. Kostnaden för att ta bort värnskatten (sex miljarder) är dessutom en chimär då de flesta bedömare anser att slopad värnskatt till och med kan ge ett plus för staten. Slutsatsen blir att statsfinanserna påverkas ganska lite av uppgörelsen (sänkt skatt för pensionärer hade det blivit oavsett regering) och att C och L fått gehör för sin politik.
På papperet går staten relativt oskadd genom fyrpartiöverenskommelsen. Men lågkonjunktur i kombination med större press på välfärden och kommunerna, inte minst på grund av en åldrande befolkning, gör att det kanske ändå inte blir något kvar. Trots att man bara ätit halva kakan.