Frankrikes president Emmanuel Macron genomförde kvickt sina vallöften, ritsch, ratsch. Bra väl? Inte garanterat om du frågar fransmän. När Macron sänkte förmögenhetsskatten samtidigt som han höjde bensindito blev det en tändade gnista. Fingertoppskänsla ska inte underskattas.
Men missnöjet med ”den nya solkungen”, som presidenten ibland kallas, är djupare än så. Ja, det kanske inte ens handlar om honom, utan om den franska demokratin. Och kanske inte heller bara den franska. Som Carina Gunnarsson skrev i SvD förra veckan uttrycker Gula västarna fenomen vi ser också i USA, Italien och Storbritannien. F-ck etablissemanget!
Inte hjälpte det heller att Macron, efter de gula västarnas våldsamma framfart i Paris och Marseille, gjorde reträtt. Höjd minimilön och sänkta skatter gav inte bara hans trovärdighet en törn. Frankrike får nu även EU på sig för brott mot budgetregler – en ironi som grinar EU-vännen Macron rakt i ansiktet.
Och inte nog med det. Greenpeace, Oxfam med flera organisationer har stämt franska staten för att inte hejda klimatförändringarna. Å andra sidan var höjda bensinpriser och motorvägsavgifter samt sänkta hastighetsgränser gnistan när folk på landsbygden krängde på sig de gula reflexvästarna, som enligt lag ska finnas i varje fransk bil, och for till Paris.
Generellt kommer missnöjet från orter med mindre än 20 000 invånare. Människor har förlorat i köpkraft på ett sätt som de anser minskar "värdigheten", och man upplever sig alienerad från beslutsfattarna. Valsystemet i Frankrike skapar en stark exekutiv makt, och de styrande har gått i Paris elitskolor. Så påtagliga avstånd mellan väljare och valda är faktiskt svårt att föreställa sig som svensk.
Ett exempel på distansen till ”landsbygden” är de franska borgmästarnas djupfrysta relation till presidenten. Själv har Macron ingen erfarenhet av lokalpolitik. Nu när skadan redan är skedd försöker han desperat visa folklig empati: ”Jag känner att er ilska är motiverad på många sätt … Jag tar på mig en del av ansvaret … Jag har sårat några av er … Man ska leva värdigt på sitt jobb… ” Och så vidare.
Samtidigt fördömer han med rätta våldet och skadegörelsen. De gula västarnas heliga vrede kapats av extremister och huliganer. En fingervisning är att 68 procent av högerextrema Marine Le Pens väljare stödjer upproret. Fast det gör å andra sidan mer än en tredjedel av hela den yrkesarbetande medelklassen också. Och hälften av pensionärerna.
Hur ska Macron ta sig ur budget-klimatdilemmat? Kanske är detta bara en liten föraning av en kommande global situation, där fattiga människor kommer att drabbas hårdast både av klimatförändringar och -åtgärder, medan de delar av jordens befolkning de som har det bättre ställt kommer att, lindrigt sagt, vakta sina privilegier.