Kan Sverige bli mer normalt? Den frågan ställer sig nationalekonomen Andreas Bergh i en rapport för tankesmedjan Fores som presenterades i veckan. Rapporten är en del av Fores projekt ”Hela Staden – bryt segregationen” där forskare från olika discipliner diskuterar hur problem i socioekonomiskt svaga områden kan motarbetas. Berghs rapport handlar om hur sysselsättningen för utrikes födda kan öka.
Sverige märker ut sig genom att ha ett stort sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda. OECD och flera andra expertorgan har påtalat att de höga svenska ingångslönerna försvårar för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. En annan egenhet med Sverige är att skatteintäkterna, jämfört med övriga OECD-länder, i högre grad kommer från skatt på arbete än från skatt på fastigheter och förmögenheter.
Andreas Bergh föreslår därför återinförd fastighetsskatt och en enhetlig moms som kan växlas mot sänkt skatt på arbete, särskilt för dem med låga inkomster. Det vore en välkommen reform som skulle minska skattekilarna för låginkomsttagare och stimulera framväxten av branscher med så kallade enkla jobb.
Det finns alltså all anledning för Sverige att bli mer ”normalt” när det gäller skatternas utformning och arbetsmarknaders funktionssätt. På så vis skulle också arbetslösheten för utrikes födda kunna minska.
Debatten om de svenska utanförskapsområdena har ofta en tendens att handla om invånarnas ursprung i stället för om strukturella problem på arbetsmarknaden. Det kan förstås mot bakgrund av att det i Sverige har varit vanligt att betrakta en hög koncentration av invandrare i vissa stadsdelar som ett problem i sig. Under slutet av 1980-talet och början av 90-talet var den så kallade ”Hela-Sverige-strategin” ett centralt inslag i den svenska integrationspolitiken. Nyanlända asylsökande placerades ut i förvalda kommuner. Men ambitionen att sprida nyanlända till olika delar av landet var inte gynnsam för integrationen. För de nyanlända innebar utplaceringspolitiken högre sysslolöshet och sänkta förvärvsinkomster.
Forskning visar att det lokala civilsamhället och kontakter med personer med samma ursprung är av stor betydelse för att en arbetslös invandrare ska komma i jobb. Därför är det fel tänkt att politikerna ska styra var den nyanlända bosätter sig. Men tanken finns tyvärr fortfarande kvar. Exempelvis föreslog Kristdemokraterna i fjol att dagersättningen för asylsökande som väljer eget boende (EBO) ska dras in. Detta trots att Boverket i en studie visat att asylsökanden som valt EBO lyckas bättre på arbetsmarknaden än de som bott i anläggningsboende under asyltiden.
Det är viktigt att diskutera segregation. Men vi måste vara klara över vad som är problemet. Arbetslöshet och social oro måste motarbetas. Människors ursprung är dock inget problem.