Den 2 april 1917 höll USA:s president Woodrow Wilson ett av sitt livs viktigaste tal. Wilson som hade gått till val på att hålla USA utanför första världskriget skulle nu försöka övertyga kongressen om att ett krig mot Tyskland var nödvändigt.
Wilson motiverade sitt ställningstagande med att kriget i Europa hade ändrat karaktär på två sätt. Dels hade Tyskland deklarerat det oinskränkta ubåtskriget och därmed frångått principen att freda handelsfartyg från neutrala länder. Nu skulle all sjöfart på Nordsjön, som inte bar tysk flagg, betraktas som fientlig och angripas av tyska ubåtar. Den tyska ubåtkrigsföringen skulle kunna få återverkningar, inte minst ekonomiska, också på USA.
Dels hade brittisk underrättelsetjänst snappat upp och lyckats dechiffrera ett kodat telegram som den tyske utrikesministern Arthur Zimmermann skickat till Tysklands ambassadör i Mexiko. I telegrammet framkom att Tyskland ville inleda förhandlingar med Mexiko om att få landet att gå med i kriget på centralmakternas sida. I gengäld skulle Tyskland hjälpa Mexiko att ”återerövra” bland annat Texas från USA. Tyskland såg alltså en chans att utnyttja de usla relationerna mellan USA och Mexiko för att få Mexikos stöd i första världskriget.
Sammantaget påverkade den nya offensiva tyska krigspolitiken USA. Men Wilsons argument för USA:s inträde i kriget hade också en moralisk dimension. Han beskrev den tyska krigsföringen som ”ett krig mot mänskligheten”. Neutralitet var därför inte ett alternativ. Fyra dagar efter Wilsons tal röstade kongressen i frågan. Det blev ett starkt stöd för Wilsons linje. USA trädde därmed in i första världskriget på ententens sida. Scenförändringen innebar att Tyskland pressades hårdare på västfronten. Men det skulle dröja ytterligare ett år innan kriget var slut.
För USA var inträdet i första världskriget början på ett nytt kapitel i landets historia. Tidigare hade den så kallade Monroedoktrinen från 1823 fastställt principerna för den amerikanska utrikespolitiken. Doktrinen slog fast att europeisk kolonisering i ”den nya världen” var oacceptabel, liksom att USA skulle hålla sig ifrån att ingripa i konflikter mellan europeiska stater. Med den amerikanska krigsförklaringen mot Tyskland 1917 blev USA för första gången under 1900-talet involverat i en militär konflikt utanför den västra hemisfären. USA blev nu en global spelare.
Woodrow Wilson betraktade första världskriget som en konsekvens av en förlegad världsordning – en världsordning baserad på maktbalanspolitik som upprätthölls genom militär styrka och avskräckning. Visst kan ett sådant system för sägas skapa stabilitet. Men stabilitet är inte detsamma som fred. Den som vill skapa en fredlig värld måste underkänna maktbalanspolitiken, menade Wilson. De suveräna staterna kan inte avskaffas men formerna för internationella relationer måste ändras för att gynna fred och demokrati. Wilson ville ersätta maktbalanspolitiken med ett system byggt på kollektiv säkerhet och samarbete. Rent konkret förespråkade han att världens stater skulle gå samman i ett förbund där staterna gav upp en del av sitt självbestämmande i utbyte mot gemensam säkerhet. Resultatet blev NF, Nationernas Förbund. Wilsons vision för NF var en organisation som skulle kunna fungera som ”människornas organiserade moraliska kraft runtom i hela världen”.
NF blev dock aldrig den starka organisation som Wilson hoppats på, USA anslöt sig aldrig. Många amerikaner ville återgå till en mer isolationistisk politik och betraktade NF som ett hot mot amerikanskt självbestämmande. Wilsons vision om en ny världsordning gick därmed förlorad – den gången. Men den infrastruktur av internationella organisationer som byggdes upp efter andra världskriget – FN, Nato, Världsbanken – har haft till syfte att gynna internationellt samarbete och kollektiv säkerhet.
När politiska krafter, inte minst i USA, i dag försöker underminera den liberala världsordningens institutioner finns det anledning att påminna om Woodrow Wilsons ord till kongressen den där aprildagen för hundra år sedan: varaktig fred kan bara upprätthållas genom samarbete mellan demokratiska stater.