Frivilliga sköter försvarets hundar

En bit in i skogen, fem kilometer utanför Märsta, ligger Försvarsmaktens hundtjänstenhet. En stängd grind möter i vanliga fall besökaren, men under helgen öppnas portarna för allmänheten. Till vardags arbetar här 30 personer och det finns plats för 46 hundar åt gången. Hundarna bor utomhus i rastgårdar och när vi går förbi burnäten så visar många av schäfrarna sin glädje genom att ställa sig på bakbenen mot stålnätet och vifta på svansen. De är pigga på att komma ut och jobba eller gå i den speciella skrittmaskin för hundar som finns utanför burarna.

Agneta Färnefors, chef för bevakningsenheten, och den svarta schäfern Försvarsmaktens Croy är de som visar runt på anläggningen.
- Under november och december kommer ett flertal schäfervalpar att placeras ut hos fodervärdar i Uppsala- och Stockholmsområdet. Bland annat för att informera om hur man blir fodervärd och för att visa vad vi gör här, så har vi öppet hus en gång per år, säger Agneta Färnefors.

Enheten ansvarar för att ta fram och utbilda hundar till försvarets olika verksamheter. Hundarna tränas till att kunna tjänstgöra både i Sverige och utomlands. Vissa tränas för bevakningstjänst, andra till att söka efter vapen, ammunition eller narkotika.
Vissa hundar går innan de är dresserade även till polisen, tullen, vaktbolag och det norska försvaret.
- Vi har tidigare även tränat hundar att söka minor, men just nu finns inget behov av det. Vårt uppdrag och hur många hundar vi har här varierar ju med försvarsmaktens behov, säger Agneta Färnefors.

Numera sker all avel vid försvarets egen avelsstation i Sollefteå. Det är också förklaringen till att det bara finns schäferhundar i burarna utanför Märsta.
- Eftersom vi har en egen avelspopulation så måste vi ha samma ras och schäfern är bra på många sätt. Den har ett så kallat bra hårlag så att hundarna kan vara ute i alla temperaturer, den är ganska lätt att läsa och den är en allroundhund, säger Agneta Färnefors.
Bra egenskaper för en hund som ska arbeta inom försvaret är att den ska ha stor arbetslust, vara lätt att hantera och ha förmåga att koncentrera sig.
- Vi vill inte ha hundar som är ängsliga eller som blir aggressiva utan att kunna släppa det. Viktigt är också att hundarna ska klara av att leva i en rastgård, säger Agneta Färnefors.

Det är främst under uppväxten som hundarna behöver tillfälliga hem att bo i. Alla som blir fodervärdar får betalt för fodret och skillnaden mot att ha en egen hund är att man får hjälp av en fodervärdskonsulent om det uppstår problem. Konsulenten gör även tre hembesök för att se till att fodervärden sköter sin hund.

När hundarna är 15-18 månader lämplighetstestas hundarna på hundtjänstenheten. Klarar de testet så väntar en arbetsprövning på 4-6 veckor innan det bestäms vad hunden ska användas till.
- Vi har ett specifikt mål med varje hund och dressyren sker efter en kravspecifikation. För varje hundtyp finns speciella anvisningar som styr hur dressyren går till, säger Agneta Färnefors.

De hundar som inte är lämpliga kan fodervärden få köpa ut eller så går de till andra verksamheter. Men de allra flesta fodervärdar får vara beredda att lämna ifrån sig djuret.
Trots det har man hittills lyckats få tag i "mattar" och "hussar" till alla cirka 300 hundar per år som behöver hem.
- Det är många valpar som ska ut på ett år, men eftersom även personer som tidigare inte har erfarenhet av hundar får bli fodervärdar så brukar det lösa sig. Även avelstikar och andra äldre hundar behöver vanliga hem ibland, säger Agneta Färnefors om fodervärdsverksamheten på Försvarets hundtjänstenhet.

Frivilliga sköter försvarets hundar

I dag, lördag, har försvarets hundtjänstenhet i Märsta öppet hus. Ett av syftena är att locka fler att bli fodervärdar åt de tjänstehundar som utbildas här.