Han sökte en bit förlorad barndom

Lennart Lundell är född och uppväxt i Märsta men bor nu på Södertörn. Han har fru och tre barn. När de nyligen funderade på att bli familjehem åt en ung släkting mindes Lennart vad han hört för några år sedan: Att en moster velat ta hand om honom i stället för att han skulle bli fosterbarn, 1974.
- Det blev bara en tanke, då. Men jag började undra vad myndigheterna egentligen haft för skäl vad gällde mig, säger han.

I höstas kom en uppmärksammad delrapport från Socialdepartementet om utredningen av vanvård inom den sociala barnavården (se sidoartikel). Lennart Lundell anser egentligen inte att han utsattes för övergrepp i fosterfamiljerna, men anmälde sig för att bli intervjuad. Och till det ville han ha med sig en kopia på sin journal.
Han kontaktade både socialkontoret i Sigtuna kommun och kommunarkivet. När handlingarna inte kunde hittas, blev han arg och övervägde att polisanmäla Sigtuna kommun.
Men först stämde han träff med socialchefen, Jan Hellström, som lotsar upp oss till sitt rum under takåsen.
- Jag vill veta vad som skrivits och sagts, även om det är längesen. Det går inte att glömma vad man upplevt, säger Lennart Lundell om sina fyra år i fosterhem 1974-78.
- Du har självklart rätt att få ut dina papper, och jag har inte att göra med varför, säger socialchefen Jan Hellström och lovar hjälpa till med sökandet.

Lennart Lundells far och mor skilde sig när han var åtta nio år. Hans systrar stannade hos modern, men Lennart flyttade med sin pappa till dennes nya kvinna. Snart hade han ett halvsyskon också.
- Jag drog inte jämnt med min styvmor och det gick inte så bra i skolan. Och jag åkte fast för snatteri en gång, berättar Lennart Lundell.
Är sådant skäl för en fosterhemsplacering? Vi förstår av socialchefen att det krävs strängare skäl vid en placering med tvång, då myndigheterna bedömer att barnet är i fara, än om familjen själv tycker sig inte klara situationen.
Papper om placering i barnhem eller familjehem, som fosterhem kallas nu, ska arkiveras för all framtid.
- Fanns en man i familjen var det han som var registerledare, det vill säga eventuella handlingar på barnen stoppades i hans journal, förklarar Jan Hellström.

Vid en koll senare får Sigtunabygden veta att handlingarna hittats, just i Lennarts fars journal. Förut hade man bara letat på hans eget och moderns personnummer. Fadern var född på en av de tre dagar i månaden, 5, 15, 25, varifrån alla handlingar sparas för forskning och statistik.
Så till sist har Lennart Lundell kopiorna på sina handlingar i handen. Somligt är som han minns det, somligt undrar han om det kan vara sant. Men det var i alla fall med sin fars fulla godkännande som han skickades i väg, konstaterar han, lite sorgsen.
Lennart bodde först ett drygt halvår utanför Stockholm, hann gå en termin i skolan och trivdes i familjen. Men när de skulle ha barn hamnade han en bra bit längre bort, trivdes inte alls och försökte rymma flera gånger.
- En gång drog jag i väg på en lånad moped och kvaddade den, inte populärt.

Blev du misshandlad eller vanvårdad på något sätt?
- Nej. Jag fick väl en del örfilar men det tyckte jag inte var så farligt. Värst var att de absolut skulle tvinga mig att äta saker jag inte ville, säger Lennart Lundell.
När han var 14 år fick han flytta tillbaka till Märsta, till pappan och styvmodern. Vid 16 flyttade han hemifrån och började jobba.
- Jag kan inte låta bli att undra om det hade gått bättre för mig med skola och yrkesval om jag fått bo kvar hemma.
Nu blev det som det blev, men tack vare Lennart Lundells egen envishet i sökandet vet han i dag bättre varför.

Fakta: Akt om barnplacering arkiveras för all framtid

I journalen över ett barn i den sociala barnavården ska finnas beslut om vård enligt socialtjänstlagen eller lvu, lagen om vård av unga, och uppföljningsrapporter. Där kan också finnas ansökan om bistånd för barnet, barnutredning, domar, vårdplan, korrespondens om övriga beslut, psykolog- och andra utredningar.
Bara den berörda har rätt att få ut handlingarna.
Källa: Sigtuna kommun

Han sökte en bit förlorad barndom

Lennart Lundell hade många obesvarade frågor om sina fyra år som fosterbarn på 1970-talet. Men det tog åtskilliga telefonsamtal och två besök i kommunhuset i Märsta innan han fick vad han ville ha, och hade rätt till: kopia på sin journal från den tiden.