Minnet av pojkarna hedras

Det var en måndagsmorgon i september som de två pojkarna fyra och åtta år, hittades drunknade i vattnet vid Munkholmen i Sigtuna kommun. Senare erkände mamman att hon knuffat i pojkarna från en brygga.
Morden väckte stor uppmärksamhet både i Sigtuna och i andra delar av landet.
För att hedra minnet av pojkarna hölls i söndags en minnesgudstjänst i Sätunakyrkan.
– Det var en fin gudstjänst och många kom dit, säger pappan till den yngste pojken.

Även Sofia Njoroge, den dömda kvinnans väninna var där.
– Just de här dagarna när det var ett år sedan så känner man sig ledsen igen och minns pojkarna. Men till vardags har jag nu accepterat vad som hänt och har gått vidare, säger Sofia Njoroge.
Det viktigaste för henne nu är att något liknande aldrig upprepas.
– Det som blivit följden av det här är att skolorna inte längre accepterar att någon inte svarar i telefonen och att vi i den grupp som kommer från mammans hemland har lärt oss att ställa upp för varandra. Vi känner att vi misslyckats och har därför bestämt oss för att aldrig låta något sådant här hända igen, säger Sofia Njoroge.

Hon säger att flera av de personer som tidigare inte förstod att den dömda mamman behövde hjälp och stöd, nu brukar ringa till henne eller till och med hälsa på henne på vårdavdelningen.
– I dag låter vi det inte gå mer än en vecka innan vi agerar för en person som slutar svara i telefon, som börjar må dåligt, säger Sofia Njoroge.
Den yngte pojkens pappa säger att han känner ånger för att han inte förstod hur dåligt hans före detta sambo mådde och att han inte gjorde något mer för barnen.
– Ekonomiska problem kan göra vem som helst sjuk, men det är svårt att förstå hur det kunde gå så långt. Jag tänker att om hon varit bekant med det svenska systemet hade det varit lättare att veta att det finns hjälp och att man inte blir av med barnen bara för att man blir sjuk. Men jag tror inte att hon hade den kunskapen, säger han.

Han tycker det är underligt att de svenska myndigheterna redan har försökt skicka tillbaka kvinnan till det land hon fortfarande är medborgare i. Strax efter domen föll gjordes ett första utvisningsförsök, men då sa en läkare nej.
– Att skicka någon i döden kan aldrig vara rättvist. Hon behöver vård och lugn i stället, säger pappan. Han tror inte att kvinnan kommer att tas emot väl i sitt forna hemland.
Sofia Njoroge tycker också att det är konstigt att myndigheterna ville verkställa utvisningen så snabbt. Domen som vann laga kraft i maj 2012, blev sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och utvisning ur Sverige på livstid. De flesta trodde då att kvinnan måste bli frisk innan hon skulle utvisas, men ordet frisk har en annan innebörd i rättssammanhang. I princip kan det innebära att klara resan till det forna hemlandet.
– Nu ligger kvinnans öde i läkarens hand. Det var tal om att hon skulle utvisas direkt efter att domen vann laga kraft, men det blev inte någon utvisning. Jag utgår från att man gjorde bedömningen att hon var för sjuk, säger advokat Eva Möller.

Eva Möller har varit i kontakt med kvinnan även efter rättegången.
– Hon är väldigt ledsen och ångerfull. Hon saknar sina barn oerhört och kan själv inte förstå att hon kunde göra det, säger Eva Möller.
Både hon och kammaråklagare Ellen Aule tror att de kommer att minnas målet under hela sitt liv.
– Tack och lov kan man konstatera att det var ett väldigt ovanligt mål, säger Ellen Aule.