â Jag sjĂ€lv Ă€r rysk och född i St: Petersburg och har blivit utsatt för rasism som liten. Andra barn kunde exempelvis sĂ€ga: âakta dig för ryssarnaâ och att mina förĂ€ldrar tillhörde den ryska maffian. Som liten tĂ€nkte jag inte sĂ„ mycket pĂ„ det, men nu som vuxen har jag funderat mycket pĂ„ vad folk sĂ€ger om ryssar, sĂ€ger hon.
Juana Salzmann berÀttar att hon Àven har haft liknande upplevelser pÄ sina arbetsplatser.
â Jag har tidigare jobbat med taxfree pĂ„ en terminal pĂ„ Arlanda dĂ€r vi hade mĂ„nga ryssar som skulle handla. Kollegor kunde ge en förvarning om att ânu kommer ryssarnaâ, âbete dig sĂ„hĂ€râ, âde Ă€r drygaâ, sĂ€ger hon.
Till en början var det inte sÀkert att Juana kunde stÀlla upp pÄ en intervju. Hon berÀttar att hon tycker att det Àr svÄrt att prata öppet om sina kÀnslor, att hon inte vill bli missuppfattad av andra och att hon inte vill dra nÄgra slutsatser i nulÀget. Men hon gÄr till slut ÀndÄ med pÄ att berÀtta om sina upplevelser och hur hon kÀnner nu nÀr hon fÄtt höra att hennes anhöriga utsatts för rasistiska kommentarer
â Just nu kĂ€nner jag mig ledsen och arg. Jag Ă€r född i Ryssland, men jag stöttar inte det som hĂ€nder just nu. NĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det som hĂ€nder i Ukraina, sĂ„ kĂ€nns det delvis som att man sĂ€ger att det Ă€r alla ryssars fel. Jag har haft Ă„ngest och grĂ„tit. Och jag har vĂ€ldigt mĂ„nga vĂ€nner och slĂ€ktingar med barn som fĂ„r höra olika saker i skolan under rasterna. De blir kallade för bland annat "Hitler nummer tvĂ„" och blir utfrysta av sina klasskompisar, sĂ€ger hon.
I en sluten Facebookgrupp för Ryssar som bor i Sverige, som UNT fÄtt insyn i, vittnar flera om mobbning och rasism efter Rysslands invasion av Ukraina. En kvinna som jobbar pÄ en förskola berÀttar exempelvis om att hon fÄtt rasistiska kommentarer frÄn kolleger.
Juana Salzmann har sjÀlv en son som Àr tre Är och hon Àr nu rÀdd att hennes barn kanske kommer utsÀttas för liknande kommentarer i framtiden.
â Det Ă€r inte vĂ„rt eller barnens fel att det Ă€r krig i Ukraina, sĂ€ger hon.