Kontrasten kunde knappast vara större. Tunnelbanan och pendeltåget har på en dryg timme tagit mig från San Franciscos skyskrapor, citylarm och många hemlösa till lugna, lilla Atherton, samhället mitt i Silicon Valley som sägs ha den högsta genomsnittsinkomsten i hela USA.
Erik Ingelsson hämtar med bil och vi kör förbi herrgårdsliknande gårdar bakom prunkande häckar och träd, upp på berget och över stadsgränsen till samhället Menlo Park. I en enplansvilla med altan längs hela baksidan, där man genom grönskan kan ana havsvattnet nere i San Francisco bay, har familjen Ingelsson sedan ett år slagit ned sina bopålar.
Här i Menlo Park har också Facebook sitt huvudkontor. Maria Ingelsson möter oss inne i huset och berättar en historia om när en facebookuppdatering hon var omnämnd i gillades av Facebooks grundare Mark Zuckerberg.
– Och så har jag sett honom när jag var ute och sprang med hunden. Min frisör visade sig också vara hans frisör, fortsätter hon.
LÄS MER: Därför slutar Maria Ingelsson blogga
Hon är latin- och musikstudenten från Uppsala som blev jurist och delägare i advokatfirman Lindahl. Vid en gala i Japan 2010 utsågs hon till en av tio enastående personer i världen under 40 år. Därtill kan hon lägga en näringslivskarriär med flera styrelseuppdrag och ett stort engagemang för nätverk mellan personer, företag och organisationer.
I dag är hon 41 år och chefsjurist på det svenskgrundade företaget Automile, ett start up-bolag med huvudkontor i Silicon Valley, som lockat bland andra Uppsalabördige Skypegrundaren Niklas Zennström att investera.
Hennes make Erik är medicinforskaren som blev rekordung professor på Karolinska institutet, sedan värvad till hemuniversitetet i Uppsala, och nu som 43-åring har fast professorstjänst på världsledande Stanford University.
Det var för tre år sedan som familjen lämnade villan i Svartbäcken. Ett års sejour på USA:s östkust när barnen var små hade gett mersmak. Nu ville de pröva vingarna igen. Men den här gången var barnen Hugo, 14, och Alice, 12, större.
– Men vi kände ingen tvekan när vi bestämde oss, och vi involverade inte direkt barnen i beslutet, berättar Maria.
Avslutningen i Sverige för dottern Alice blev ett gråtkalas. Första kvällen i USA var hon också ledsen.
– Det var jobbigt att se som förälder. Men sedan har det gått bra, säger Maria och återger vad rutinerade utlandsboende sagt till dem: att frågan om barnen är den stora innan man flyttar, men också när man funderar på att flytta hem.
Då har barnen rotat sig.
Hur ser ni på Uppsala efter tre år här?
– Min bild nu är att Uppsala präglas av akademikerns ambition att allt ska vara utrett och att man ska hitta möjliga problem. Konsensus är bra men kan bli förlamande ibland. Här kör man på mer och har en målgörares mentalitet. Problem löser man på vägen. Här kan Uppsala lära, säger Maria.
Samtidigt lägger hon till att Uppsala och Sverige bör bygga på sina styrkor som ordning, ansvar, socialt skyddsnät och så vidare, men inspireras av den amerikanska energin och viljan. Synen på konkurser kan tjäna som exempel på den kulturella skillnaden, menar hon.
– Här är det mer ok att göra fel. Att ha konkursat sitt företag ses inte som ett misslyckande: vad bra att du vågade något, du tog ett beslut!
Även i den akademiska världen finns tydliga kulturella skillnader, inte minst i relationen till näringslivet.
– Här förväntas man samverka med industrin, det är en del av forskningens DNA och en stor styrka. Det har lett till att det finns massor av start ups och massor av kapital. Det är det som gör den här regionen och dess universitet så framgångsrik. Här finns en självklar interaktion mellan forskning och det omgivande samhället. Jag själv är nu inblandad som rådgivare i flera bolag och har ett par patent. Det är så det fungerar här, säger Erik Ingelsson.
Nu bor de mitt i den teknologiska smeten, granne med Facebook, Google, Tesla och Twitter, på obestämd tid. Men deras koppling till Uppsala är stark. Maria Ingelsson har haft flera engagemang kvar i sin hemstad efter flytten till USA. Hon säger att hon rest hem som en vettvilling.
– Förra året åkte jag nio gånger. Men jag vill att Uppsala ska utvecklas och jag vill bidra till det, säger hon.
Därför bjöd hon över en delegation med entreprenörer och näringslivsfolk från Uppsala på studieresa till Silicon Valley. Under resan fick deltagarna fundera på vad det bästa var som de kunde ta med sig från techmeckat i Kalifornien tillbaka till Uppland.
– Jag tänker själv att det bästa här är hur man delar med sig av sitt nätverk, hur det är självklart att ta sig tid för att koppla ihop människor med varandra som man tror kan ha fördel av det. I Sverige frågar man sig alltid: vad får jag utav det? säger Maria Ingelsson.
LÄS MER: Uppsalas företagare på studieresa till Silicon Valley
Ute på altanen ligger tonfisk och hummer på grillen. Matsalsbordet är dukat med svenska servetter och det väntas en svensk familj som middagsgäster. De har ett blandat umgänge.
– Framförallt genom barnen och våra jobb har vi fått amerikanska kompisar. Men vi umgås mycket med svenskar, det är jätteenkelt för vi har ändå samma kultur och bakgrund och har gjort samma resa. Jag tycker att det känns lite som att vara student på nytt, säger Maria, som är ordförande i alumnföreningen för tidigare Uppsalastudenter i San Francisco-området, en förening med ett hundratal medlemmar.
– Och vi har mer tid för kompisar här än hemma, där var det mer uppbundet, säger Erik, som i Uppsala var ordförande i Orphei Drängar och proinspektor på S-Nerikes nation.
Tre år har hunnit gå och det har vant sig vid det amerikanska. Barnen pratar närmast fläckfri engelska – med mindre svensk accent än mamma och pappa, och det är Menlo Park som känns som hemma.
Maria familjefilosoferar:
– Är det inte det man vill uppnå med en sådan här sak, att visa att vi är familjen som kan bygga upp ett liv på ett nytt ställe, att det inte finns några gränser?
– En viktig sak för mig är att bidra till att barnen blir världsmedborgare, att göra dem öppna för att det finns många sätt att göra saker på och att de kan fungera lika bra. Det här blir en fin chans att dela två kulturer, fyller Erik i.
För även om det har varit lätt att komma in i USA, och även om det i just Silicon Valley är väldigt många familjer som flyttat in från andra delar av världen, så finns det skillnader.
– Vi har varit så överklädda så många gånger. De enda som är uppklädda här är svenskarna på sina egna fester, säger Maria med ett karaktäristiskt garv.
Det finns en fördel med det: ekonomisk ojämlikhet, som är vanligare här än i Sverige och har längre mellan ändarna, blir inte lika synlig. Silicon Valley är en region med mycket gott om pengar, särskilt hos vissa som näringslivstoppar eller de som sålt sitt lovande it-företag.
– Här är tillbakalutat med miljonärer i flip flops. Jag tycker också att skolorna, som är väldigt blandade, klarar det här bra, säger Erik.
I början var frustrationen stor över att byråkratin tog tid i USA, att det var ett evigt ifyllande av formulär. Reaktionen var att USA fungerade sämre än Sverige.
– Men nu tycker vi att det svenska systemet är bökigare, eftersom vi är ute ur det. Nu måste vi fylla i svenska formulär i stället, säger Erik.
Men det fina i kråksången är att de ena hemmet inte konkurrerar ut det andra, konstaterar Maria.
– Plötsligt har vi fått två hem, och det är en ynnest.