”Vi måste våga prata om självmord”

Cirka 1200 personer dör årligen av självmord i Sverige idag. Men tvärtemot vad många tror så sjunker självmordstalen.

– Även om antalet personer som tar livet av sig har gått ner sedan 1970-talet i hela världen, finns det mycket preventivt arbete kvar att göra, säger Bo Buhrman. Han är legitimerad psykoterapeut och behandlingschef på Humana Individ & Familj, och föreläser och handleder yrkesgrupper om suicid.

– I vårt samhälle blir barn tidigt skolade i att inte prata om döden. Suicid är förknippat med skam och många tror att det är bäst att undvika ämnet.

Eftersom de flesta drabbas av någon form av depression i livet, anser Bo Buhrman att det är viktigt att prata med barn och unga om psykisk ohälsa och suicid.

– Om man mår så dåligt att man vill avsluta sitt liv, är man inte vid sina sinnens fulla bruk. Du kan gå in så mycket i din affekt att du inte tänker klart. Men det går att ta sig igenom en sådan tuff period. De allra flesta människor gör det. Och om barn får lära sig att kommunicera sina känslor med människor i sitt nätverk, oavsett hur obekvämt det blir, kan vi rädda liv.

Cirka 70 procent av dem som begår självmord är män och 30 procent är kvinnor. En förklaring till dessa skillnader säger Bo Buhrman är att flickor i de flesta kulturer får lära sig att tala om sina känslor från tidig ålder.

– Pojkar får lära sig att det är ett tecken på svaghet att uttrycka sina känslor och lär sig hålla inne med dem.

Därför har män svårare än kvinnor att som vuxna få kontakt med hur de faktiskt känner och att uttrycka sina hjälpbehov.

Ytterligare en anledning till att fler män än kvinnor tar livet av sig är att de tar till mer slutgiltiga tillvägagångssätt.

– Om man har svårt att uttrycka sina känslor är det lättare att ta till drastiska metoder när man mår dåligt. Vi ser tydligt i statistiken att män som tar livet av sig använder sig av mer definitiva metoder såsom skjutning och hängning.

Vanligt förekommande myter om suicid, anser Bo Buhrman att det är viktigt att sticka hål på. En av dem är att du inte kan hindra en person som redan bestämt sig för att avsluta sitt liv.

– Statistik visar att 85-90 procent av dem som räddats från suicidförsök dör senare i livet av andra orsaker, berättar Bo Buhrman.

En annan myt är att ”det inte är konstigt att så många tar sitt liv när samhället ser ut som det gör”.

– Vi matas med att det blir värre och värre. Men rent statistiskt ser vi att suicid har minskat över hela världen sen 70-talet.

Ytterligare en myt handlar om att inte prata om självmord med en person som redan mår psykiskt dåligt.

– Även inom vården kan man resonera ”väck inte den björn som sover”. Det kan låta logiskt, men är helt fel. De flesta av oss kan relatera till någon gång vi mådde riktigt dåligt. Om någon skulle frågat dig när du mådde som sämst: ”har du funderat på att ta ditt eget liv” och ditt svar var ”nej”, är det befängt att tro att du plötsligt skulle börja tänka på självmord när någon tar upp ämnet.

2017 var suicidtalet högst bland män över 65 år och bland kvinnor i åldern 45–64 år. Vad beror det på?

– Det här är tuffa perioder i livet när det förekommer skilsmässor och barnen flyttar ut. Du kanske förlorar din partner, får en kronisk sjukdom eller långvarig smärta. Dessa är riskfaktorer som alla människor kan råka ut för.

– Men det finns också flera skyddsfaktorer som minskar risken för suicid. Exempelvis ett socialt nätverk, att känna gemenskap och sammanhang, eller att tro på en religion.

Sedan 2015 har Folkhälsomyndigheten i uppdrag av regeringen att samordna det suicidförebyggande arbetet på nationell nivå. Under 2019 ökar man sin satsning på suicidprevention och fördelar 20 miljoner till ideella verksamheter som man anser står för mycket betydelsefulla insatser inom suicidprevention.

Behöver samhället göra mer?

– Både frivilligorganisationer och självhjälpslinjer gör en viktig samhällsinsats och behöver utbilda mer personal. Fakta och statistik behöver också göras enkelt och tillgängligt.

Bo Buhrman anser att universitetsutbildningar till exempelvis läkare, psykolog, socionom och lärare behöver innehålla fler kurser om suicid och självskadebeteende och att samhället behöver rustas för att hjälpa dem som förlorat en närstående i suicid.

– Vi har ingen organisation för att hjälpa dem som förlorat en familjemedlem. Jag pratade nyligen med en pappa som mist sitt barn. Hans första myndighetskontakt var kommunen som ringde för att det avlidna barnet hade ett busskort som behövde spärras.

Bo Buhrman poängterar avslutningsvis att det inte krävs en legitimation i psykologi för att kunna hjälpa den med självmordstankar.

– Att visa empati, bekräfta en människa och väcka hopp kan göra att den som tänkt ta sitt liv, skiftar fokus.