Hemma i Catarinas hus i Skutskär breder en bokhylla ut sig. Där samsas flera av Didriks saker från de 18 år han levde, som hans röda favoritkepsar och familjefoton – bilder på honom där hans blick skär genom glaset. Tillsammans formar de en mosaik av minnen av en förlorad son.
– En del av mig dog med Didrik, säger Catarina Horn som de senaste fyra åren levt med det ofattbara att ha förlorat sitt barn.
Det är natten den 6 december 2014. Didrik har varit ute med på en pub i Skutskär men försvinner oförklarligt och vad som hände sedan är än i dag inte uppklarat.
Didriks försvinnande leder till en intensiv sökinsats. Initialt är det bara familjen och polisen som letar men bara kvällen efter Didriks försvinnande får man förstärkning. Över 400 personer samlas för att leta i nattmörkret och vinterkylan. Många är där från lokala Missing People men främst kommer personer från Skutskär. Varje dag i flera veckor är personer ute och letar.
Didriks mobil och körkort hittas. Och i Bodaån hittas den röda kepsen som Didrik alltid har på sig.
Hundratals hål borras i isen och både dykare och en robot med en undervattenkamera skickas ner för att söka. Även en helikopter kallas in. Men det skulle dröja ytterligare tre månader innan Didriks kropp återfinns.
Catarina varken äter eller sover. Hon åker till platser där hon aldrig annars skulle kunna tänka sig att Didrik skulle kunna befinna sig på. Greppandes efter halmstrån av hopp. Catarina tror att hon är själv ute och letar om nätterna men det visar sig att flera personer som hon knappt har en relation med också letar. Försvinnandet berör hela Skutskär.
Den 18 mars 2015 finner fiskare en kropp i Långsand utanför Skutskär. Men det skulle dröja ytterligare drygt två veckor innan Catarina och familjen får ett klart besked.
– Det var inte polisen som ringde utan på omvägar hade min sambo fått reda på att man hade hittat en kropp. Jag visste att det inte kunde vara någon annan än Didrik.
Att polisen inte hörde av sig direkt var ytterligare ett svek.
– Polisen sa opassande saker som att det vanligaste när en person är borta är att hen tagit livet av sig. Och de sa rakt till mig: ”Nu får vi vänta tills han flyter upp i vår”. Medan polisen letar efter en levande person i ett par dagar och sedan efter en död person, så fortsatte Missing People att höra av sig till mig och leta, säger Catarina Horn.
Begravningen var nästa overkliga steg som Catarina mötte – hur väljer man ut en gravsten åt sitt barn? När Didrik väl begravs fylls kyrkan av hundratals människor som vill ta farväl.
– För mig var det bara fruktansvärt. Det jobbigaste var att se barnen mitt i sorgen under begravningen, de ska inte behöva gå igenom det.
Månaderna efter begravningen är fortfarande täckta av en dimma. Didriks födelsedag passerar i maj och Didriks studentmössa levereras hem till Catarina. Högtider kommer och går men det känns alltid som att något saknas. Catarina är sjukskriven i nästan ett år och än i dag kan sorgen göra sig allt för påmind.
– För mig fortsatte allting och det var en jättejobbig tid där man inte fick ett slut. Det är svårt att bearbeta sorgen när man inte får ett svar på vad som hänt med Didrik. Jag kan fortfarande bryta ihop när sorgen är för stark.