Sedan 2016 har antalet anmälda rån mot minderåriga mer än fördubblats, enligt Brottsförebyggande rådet.

Till SVT:s Uppdrag granskning (”Barn som rånar barn”, 25/3) säger Anders Klingberg, utredningsansvarig på polisen i nordöstra Göteborg, att de utreder så många ungdomsrån att det nästan blivit normaliserat. I programmet citeras även chefen för polisens ungdomsgrupp i Rinkeby: ”Rån har blivit det nya snatteriet”.

I Täby, ett polisdistrikt där anmälningarna har ökat med 45 procent de senaste tre åren, säger förundersökningsledaren Boxiao Pan att gärningsmännen har upptäckt att det är väldigt lätt att komma undan. 

 

En förklaring till att få unga brottslingar kan lagföras är, enligt de poliser och åklagare som intervjuas av SVT, svårigheten att anhålla minderåriga. Barnkonventionen begränsar möjligheten att frihetsberöva barn, och utgångspunkten i svensk lagstiftning är att minderåriga ungdomar inte ska frihetsberövas. Den så kallade "ungdomsrabatten", straffrabatten för unga vuxna som återfaller i brott, bygger också på idén om att unga (upp till 21 år) behöver hanteras annorlunda.

Det finns en god tanke med att barn inte lättvindigt ska frihetsberövas. Men när det kommer till grova rån blir det en märklig signal att släppa misstänkta gärningsmän bara för att de är minderåriga.

 

I Uppdrag granskning får man följa flera fall där det har skett. En ung våldsam rånare som togs på bar gärning släpptes redan innan han ens förhördes, och det visade sig att han inte ens hade förhörts senare. En annan ung rånare hade gång på gång släppts och utsatt nya offer för rån.

Att inte kunna hålla kvar misstänkta gärningsmän försvårar brottsutredningar. Det gör att den som rånat återigen kan hota målsäganden, som kanske redan är livrädd för att ha vågat anmäla. Är det ens ”barnets bästa” att efter att ha utfört brott släppas vind för våg? Inte heller kan det vara de rånade barnens bästa att inte få sina fall hanterade av rättsväsendet. De påverkas starkt av att ha utsatts för dessa brott.

 

Hamid Zafar, tidigare rektor i Biskopsgården, menar även han att de som rånar vet att konsekvenserna från samhället och rättsväsendet är svaga. Statistiken från Göteborg visar att många av dem bor i särskilt utsatta områden. Till SVT berättar frustrerade föräldrar till barn som rånat att de skickat sina söner på "uppfostringsresor" till hemländerna. En mamma argumenterar för att man borde få slå sina barn.

Lösningen är snarare att det svenska rättsväsendet illa kvickt börjar hantera dessa rån.