– Samhällets kulturella acceptans återspeglas i tjejloppen. De säger mycket om hur jämställda vi är. Eller inte är, säger Karin S Lindelöf, genusforskare, Uppsala universitet, och som specialiserat sig på motionslopp för kvinnor.
Tjejloppen startade i början av 1980-talet med Ladylufsen. Men i början av 2000-talet höll företeelsen på att dö ut. Så kom den andra löparvågen som vi befinner oss i just nu och loppen fick ett enormt uppsving.
– Tjejlopp marknadsförs ofta mer som en fest än som en tävling och det sociala inslaget poängteras mer än idrottsprestationen. De är något man genomför tillsammans med en gäng andra tjejer. Normen att kvinnor inte ska förhäva sig, inte ta sig själv på blodigt allvar, ingår också i konceptet. Att tjejloppen är kortare förstärker också uppfattningen att kvinnor skulle orka mindre, säger Karin S Lindelöf.
På så vis kan tjejloppen bidra till att könsstereotypa uppfattningar cementeras. Hon tar årets nyhet: Womens health halvmarathon som exempel. Där delas inte ut några medaljer utan armband istället och efteråt dukas afternoon tea upp.
Ofta är det en manlig popstjärna som står för underhållningen eller en manlig konferencier. Karin S Lindelöf deltar själv i många av loppen som hon studerar och minns hur konferenciern en gång ropade ut i högtalaren: Nu tjejer kommer ni att ha solen i ansiktet hela vägen så att ni är bruna och snygga till dansen ikväll.
Tjejloppen har en ganska låg idrottslig status i jämförelse med de maskulint laddade blandloppen.
Kommer tjejloppen att överleva?
– Ja, men för några år sedan hade jag sagt nej. Vi har samlat in berättelser från flera hundra deltagare och många betonar att de uppskattar tjejloppen som ett eget rum, där de slipper bli jämförda med den manliga normen och att den inte sätter spelreglerna. Många berättar att de inte skulle ställa upp i andra lopp, säger Karin S Lindelöf.