– Jag vill göra mina egna val, och gå emot mitt beroende, säger AnnKarina Vesterberg som ofta börjar dagen med att kolla sociala medier.
Hon älskar Instagram och en titt leder ofta till att hon lägger ut en bild, kommenterar någon annans, sen ut med en till och en...
Beteendet kanske känns igen? Inget konstigt med det, inte för någon, och speciellt inte för AnnKarina som är bildperson, konstnär och van att kommunicera via bilder.
– Men jag är totalt beroende, säger hon med en missnöjd min som hastigt passerar ansiktsdragen innan hon glatt fortsätter:
– Jag är inte emot mobiltelefoner, men nu vill jag göra en ordentlig undersökning och känna efter hur det går att leva utan.
Det var när AnnKarina Vesterberg var ute i skogen och upptäckte hur ofta hon fick impulser att ringa eller sms:a när hon inte hade mobilen med sig som hon bestämde sig för att genomföra projektet.
– Mobilen tog orimligt mycket energi ifrån mig; det är alldeles för lätt att gå ut på Fejan och bli distraherad när man egentligen ska jobba, säger hon, som dessutom börjat få ont i handen av fipplandet på mobilen.
Hon tittar på mig och skakar högerhanden i luften. Den är ju hennes arbetsredskap, konsthanden.
Man skulle kunna tro att det bara är att stänga av tekniken och sen fortsätta sitt liv som vanligt. Men AnnKarina vet bättre. Hon håller just på att avprogrammera sig, vilket innebär minutiösa förberedelser inför nyåret då hon ska starta sitt nya vilsamma liv, som hon själv säger. En tillvaro som innebär avhållsamhet från den digitala världen under ett års tid.
Hon bor i Eriksberg och har sin ateljé där. Hennes kunder är privatpersoner men ofta också byggherrar som köper offentlig utsmyckning.
– Jobbmässigt tror jag inte att det kommer att spela någon roll. Bara en gång har jag fått en ny kund genom Facebook och det blev inte särskilt lyckat, säger AnnKarina Vesterberg och skrattar.
Hon har alltid jobbat med personliga kontakter och det vet hon ger resultat.
Att bli helt analog som förr i tiden är en idé som hon har ruvat på.
– Jag har tänkt på det här i flera års tid, må du tro. En person sa till mig att man skulle kunna tro att jag är lite efter, men sen konstaterade hon att egentligen ligger jag före.
Facebook och mejlen har hon släckt ned. Liksom sin dator. Men den står kvar på skrivbordet. Datorn användas som skrivmaskin. Men något mejlande blir det inte, hon har lovat att skriva gammaldags brev till människor och skicka med posten. Hon kommer att arrangera en mobilfri dag på Fjällnora för intresserade och så blir det konstutställning i januari, "Farmorsbilder" som är ett resultat av tankeprocessen inför projektet.
– Kommer det att braka åt fanders? Nej, nej, det tror jag inte men det är en hel del att fixa.
Nyligen har hon lärt sig att ta emot pengar via swish utan att ha sin smartphone.
– Har jag ett kontantkort till en gammal mobil, kan människor skicka pengar till mig. Men jag kan inte swisha pengar till någon, säger AnnKarina.
När hon försökte skaffa ett billigare abonnemang till sin fasta telefon stötte hon på patrull, erbjudanden som hon fick gällde enbart om hon både hade mobil och fast telefon.
Trots att hon gillar sociala medier anser hon att mobilen skymmer och stör kontakten människor emellan. När hon träffar släkt eller vänner är det alltid någon som inte vill lägga ifrån sig den. När hennes barnbarn kommer på besök vill hon inte att de ska sitta med näsorna i telefonerna, på det där sättet som gör att ingen pratar. Redan nu vet de att det är fritt från dataspel hemma hos farmor, istället hittar de på alternativa aktiviteter, ibland går de på bio tre dagar i rad och öser på med popcorn eller tar en sväng ut i skogen och klär en gran.
– Jag tror på att vara sann mot mig själv, säger AnnKarina Vesterberg.
Riktigt glad blev hon när en kompis till ett barnbarn hade snickrat ett mobiltelefonställ som ska stå i sin familjs hall. Där ska alla gäster lämna sina mobiler när de kommer på besök. Den typen av mobilhotell vill AnnKarina Vesterberg beställa.
Och kanske är hon inte den enda, det finns fler som sysslar med mobilbantning eller digital detox, som det också kallas. Googlar man på de orden dyker det upp ett antal texter som handlar om människor som lagt i från sig mobilen, allt från en dag till några veckor. Men ingen – vad jag har hittat – kan konkurrera med AnnKarinas period på ett helt år.
– När jag har pratat med folk om vad jag ska göra är det flera som säger: Men, åh va modigt! Det skulle jag också vilja göra. Om jag bara kunde, säger hon och tillägger att hon hört många orsaker till varför detta är omöjligt.