Att åta sig politiska förtroendeuppdrag är ett sätt att påverka och samtidigt fullgöra en plikt för samhället och demokratin. De folkvalda uppdragen arvoderas. Under 2013 betalades 1,6 miljoner kronor i arvoden, inklusive sociala avgifter, reseersättningar med mera enbart till kommunfullmäktiges, KF, ledamöter i Tierp. Det är en av flera utgiftsposter för den lokala demokratin i kommunen.
KF är den största och högsta beslutsförsamlingen i en kommun, i Tierp med 49 ordinarie ledamöter, under den senaste och kommande mandatperioden fördelade på åtta partier. För att delta i ett sammanträde får en ledamot (och även ersättare som är närvarande men inte tjänstgör) ersättning beräknad på grundarvodet för en riksdagsledamot. Nuvarande regler för mötesersättning innebär att ett KF-möte i Tierp med 49 närvarande under tre timmar kostar knappt 30 000 kronor, plus eventuella ersättningar för resor och förlorad arbetsinkomst. Förtroendevalda får i varierande omfattning även ersättning för att läsa in handlingar och förbereda möten. Fullmäktigeledamöterna får mest och ersätts för fyra timmar vardera inför varje möte.
Ett normalår sammanträder fullmäktige sex gånger, vilket med UNT:s räkneexempel innebär cirka 180 000 kronor per år enbart för KF:s mötestid. Till det ska bland annat läggas ersättning för förberedelsetid, resor, eventuell förlorad arbetsinkomst och sociala avgifter.
Ledande partiföreträdare i Tierp är oavsett partifärg överlag nöjda med systemets utformning och villkor, även om det har brister.
– Jag har ett flexibelt jobb och det fungerar bra om man är anställd. För egenföretagare är det mycket svårare att åta sig uppdrag, säger Jenny Lundström (MP).
Men även en anställd kan få bekymmer.
– Problemet är att kunna komma loss från sina arbeten, även om man har rätt till ledighet, säger Catarina Deremar (C).
Hon menar att oavsett arbete är det sällan någon som går in och delar bördan under tiden man är borta. Vid sidan om jobb och politik ska även ett privatliv få plats.
– Man måste kunna vara hockeymorsa också, eller vad det nu kan vara, säger hon.
Själv är hon som oppositionsråd relativt gynnad, som en av två heltidsarvoderade politiker i Tierp. Men hon påpekar att även om mötestid och förberedelser ersätts så får mycket bli ideellt arbete:
– Fyra timmars inläsning till fullmäktige räcker sällan om man ska hinna läsa in allt.
Hennes oppositionskollega Daniel Blomstedt (M) har erfarenhet av en annan avigsida, som som han tycker bör ses över i den nationella lagstiftningen.
– Med arvoden från förtroendeposter i kommuner och landsting så blir det inskränkningar i A-kassan om du blir arbetslös.Det är olyckligt att man som politiker och arbetslös ska behöva fokusera på diskussioner med A-kassan, i stället för att ägna sig åt att söka nytt jobb och sköta sina uppdrag.
Det skattefinansierade stödet till politiker och partier både lokalt och nationellt i Sverige har en lång tradition. På kommunal och landstingskommunal nivå är stödet en möjlighet, inte skyldighet, men de flesta kommuner har ändå parti- och politikerstöd i olika omfattning. Inför den kommande mandatperioden 2014-2018 har reglerna för kommunalt partistöd justerats på några punkter. Lotta Liedberg på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ser en ändring som särskilt viktig:
– Att man inte behöver ge mandatstöd till tomma stolar. Det har tillkommit en närvaroparameter. Det har varit efterfrågat och är en viktig principsak, säger hon.
Tierps kommunalråd Bengt-Olov Eriksson (S) pekar på en annan viktig regeländring:
– Att partistödet måste användas lokalt.
Från och med nu måste partierna årligen redovisa att stöd använts på rätt sätt och partier som inte redovisar i rätt tid ska inte få stöd.
Stödformerna för att främja politiskt engagemang och partiernas opinionsarbete kan även få andra effekter. Magnus Hagevi, statsvetare och forskare vid Linnéuniversitetet, har bland annat tittat på hur partistöd kan göra partierna mindre intresserade av att ha många medlemmar.
– Tidigare var en av de viktigaste sakerna för partierna att få medlemmar och bidrag från engagerade medlemmar och organisationer. Då måste man vara trogen sin ideologi och historiska bas.
Med större inslag av skattestöd menar Magnus Hagevi att partierna inte i samma utsträckning behöver tillfredsställa sin medlemsbas.
– Incitamentet blir i stället vad som berättigar till stöd – och det är valframgång.
I förlängningen ser han hur partierna närmar sig varandra i konkurrens om väljarna, medlemsdrivna partiaktiviteter mellan valen får mindre betydelse och partiorganisationerna blir mer professionella, med heltidspolitiker, anställda medarbetare och köpta tjänster.
Trots detta tror han att partierna ändå vill ha många medlemmar och han finner inte stöd i hon forskning för att partidemokratin generellt försämrats eller att partierna bryr sig mindre om medlemmar, även om deras betydelse för partiekonomin minskar:
– De är billig arbetskraft, står för förtroende och bidrar med breda kontaktytor.