Barn jagade vårtecken
Våren spirar för fullt. Myrorna vaknar, tussilagon tittar fram och gräset hämtar ny kraft. Vi har letat vårtecken tillsammans med Kerstin Riedel på fälten i Onskarby.
Ellen Hederström, 3 år, hade svårt att slita sig från alla bären på enbärsbuskarna.
Foto: Marie Ström
- Titta vad jag hittat! Det fanns ett djur på enen, utropar 7-åriga Linnéa Hederström och visar en liten orangefärgad larv.
Kerstin Riedel, som leder dagens vårspaning på uppdrag av Svenska turistföreningen, förklarar att det är engallmyggans larv. Myggan lägger ägg på enarnas outvecklade årsskott, som sedan kapslar in larven i en tulpanliknande form.
- De kallas för kikbär. För 100 år sedan kokade man dem i mjölk och gav till barnen när de hade kikhosta, säger hon.
Kerstin Riedel är utbildad förskollärare och utbildar numera andra förskollärare om djur och natur. Hennes eget naturintresse väcktes när hon konfronterades med sin okunskap.
- Ett barn visade mig hasselnötter och frågade vad det var. Det visste jag. Men sedan frågade barnet om man kunde äta nötterna och det kunde jag inte svara på. Det blev ett slags uppvaknande, säger.
Kerstin Riedel slutade arbetet på förskolan, flyttade från Märsta till naturnära Onskarby och gick in för att lära sig tyda naturens språk. Hon utvecklade ett faktamaterial och började hålla kurser i ämnet.
- Det är jätteviktigt att personalen inom barnomsorgen har kunskap om naturen och kan locka barnen att bli intresserade.
Det är så mycket kunskap som är på väg att dö ut, säger Kerstin Riedel och berättar som ett exempel om granskotten som man samlade in och åt om våren förr i tiden. Skotten är nämligen fulla av nyttiga vitaminer.
- En annan sak som folk glömt bort är att brännässlans fibrer kan användas till att spinna och väva nättelduk av. På vikingatiden odlade man nässlor på stora nättelgårdar. Men när linet kom glömdes nässelfibrerna bort.
Ett av Kerstin Riedels favoritvårtecken är tussilagon. När de börjar skjuta upp ur marken brukar hon gräva upp en planta som hon tar in och planterar i en kruka. Då växter den ungefär en centimeter per dag tills den är mellan 18-20 centimeter.
- Då vissnar den. Men den är inte död. Då sätter den sina frön och väntar man ett tag kommer gröna blad. Sedan kan man plantera ut den igen.
Fast Kerstin Riedels allra bästa vårtips är att lägga sig på mage på marken, blunda och lukta. Först på det bruna gräset, sedan på det friska gröna.
- Det är en sådan skillnad. Jag tycker det är som doften av förgängelse och så doften av nytt, spirande liv, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter