Vad ser du som viktigast när tre församlingar nu bildar ett pastorat?
– Att effektivisera kringverksamheterna gör att vi kan ägna mer kraft åt barn, ungdomar och diakoni. Arbetet med barn och ungdomar är viktigt därför att de är väldigt andliga och intresserade. När man hänger i soffan är det viktigt att även prata om djupa frågor. Det formar våra värderingar, handlingar och hur vi bemöter våra medmänniskor. Och det är en tuff tid med hård press för ungdomar, som snabbt ska bli vuxna men utan att det är säkert att de får jobb.
Och vad är diakonins betydelse?
– Det är samma analys där. Många har bekymmer i vardagen med arbete, hälsa eller relationer. Därför tror vi exempelvis på soppkvällarna som ger ett bra liv i församlingshemmet. De blir också en mötesplats som det inte finns så många av i samhället, med träffar över generations- och språkgränser. De är också tillfällen för kyrkans volontärer att få nya uppdrag.
Hur ser du på kyrkans roll i dag?
– Jag tycker att rädslan för att komma till kyrkan har minskat samtidigt som nyfikenheten ökat. Fler känner sig välkomna. Jag ser en förklaring i att vi i många delar av samhället är antingen konsumenter eller producenter. Det är få sammanhang där vi bara får vara människor och inte bedöms utifrån vår prestation utan får vara så komplexa som människor är. Vi blir glada av att möta andra och kan bli positivt överraskade av tillfällen att upptäcka att vi har så mycket gemensamt i personliga och innerliga frågor.
Mer specifikt i ett lokalsamhälle?
– Kyrkan ska vara en plats att bli välkomnad till som människa. Dit ska man kunna gå utan anledning, inte bara i samband med vigslar och begravningar, genom att följa sitt hjärtas rop. Det är inte konstigt att ha en andlig längtan. Som vardagligt stöd i människors liv skulle jag säga att diakonin har stor betydelse.
... och i en tid av slitningar mellan kulturer och religioner?
– Vi behöver mer medmänsklighet och mod att mötas. Det materiella välståndet vi upplevt i parentesen efter andra världskriget är just en parentes. Vi behöver varandra väldigt konkret, tror jag. Religionsdialogen är också viktig. Det gäller att vara tydlig i sin egen tro. Men målet ska inte vara att alltid vara eniga, utan goda vänner och grannar. Det är meningslöst att bara prata. Det är viktigare att göra och jag tror på väldigt konkreta samarbeten när det gäller ekumenik och mellan religioner. Jag tycker också att modiga och skickliga satirtecknare och journalister gör världen bättre. Och omvänt väcker det avsky överallt att kidnappa religioner för att begå våldshandlingar.
Vad innebär det gemensamma pastoratet för möjligheter?
– Vi kan tilltala fler och kommer att kunna erbjuda större bredd, till exempel gentemot skolor och skolklasser – mer än vad en liten och enskild församling orkar med. Och det behövs mer än en sorts gudstjänster. Mc-gudstjänsterna kommer att fortsätta, men de får inte stå för sig själva. Då blir de bara ett jippo. Vi anställer en präst som särskilt ska jobba mot åldersgruppen 0–18 år och med T-Kids-gudstjänster som en del. Musikgudstjänster som bygger på lokala musikers deltagande kan utvecklas.
Hur kommer festmässan att utformas?
– Den ska vara en festlig start på det gemensamma pastoratet. Biskopen kommer att ställa några frågor som jag ska besvara, jag ska ta emot bön och välsignelse. Jag vill ge barnen en tydlig plats i mässan. Därför kommer en flicka och en pojke att delta, för att ge mig och det nya pastoratet sina perspektiv. Minglet efteråt är också viktigt, som ett tillfälle för alla goda krafter att träffas.