Gemenskap, minnen och rotmos lockar

På borden står nyplockade höstaster och på scenen åker dragspelen fram.
91-årige Evert Eriksson från Tierp spanar efter bekanta ansikten bland borden. Till sist tvingas han konstatera att de är lätträknade. De flesta av hans forna kolleger från bruket lever inte längre och de som stått pall är för krassliga för att orka sig ut. Evert Eriksson arbetade tjugo år på bruket.
Hans uppgift var att värma upp stålet som kom från valsverket. Sedan han gick i pension på 1970-talet har han inte missat en enda smedsmiddag.

Middagarna är en viktig tradition för pensionärerna i Söderfors. En social gemenskap och ett sätt att hylla den gamla bruksandan på. Det började på 1950-talet med att Söderfors bruk bjöd in pensionerade bruksarbetare en gång om året. Träffarna blev en succé. Pensionerade bruksarbetare kom långväga ifrån för att prata gamla minnen över en bit gratis mat. Mot slutet på 1980-talet började bruket ge pensionärsorganisationen PRO Söderfors-Mehedeby en summa pengar för att organisera tillställningen. PRO tog chansen att utveckla konceptet. Att arbeta på bruket var slitsamt. För att orka krävdes rejäla portioner och bastant mat. Därför står alltid samma rätt på menyn: rotmos och fläskkorv.

Nu för tiden blir det glesare och glesare på de förr så populära smedsmiddagarna. 75 gäster är uppsatta på dagens lista. Notan står numera de tre största företagen i Söderfors för, företag som driver den gamla ståltillverkningstraditionen på bygden vidare. Ett av dessa är snabbstålstillverkaren Erasteel Kloster. Platschefen på företaget sitter med på middagen för andra året i rad. Han säger att mötena med arbetarna fått honom att förstå vad bruksandan egentligen innebär. Stoltheten som kommer med erfarenhet och yrkesskicklighet, vikten av att ställa upp för sina kolleger och känslan av att knyta näven i fickan och försöka på nytt i motgångar.

I köket lägger Ann-Britt Carlsson och Maj-Britt Lundén, som både tillbringat en stor del av sitt arbetsliv i valsverket, upp rotmos och korv på rullvagnar. PRO: s ordförande Ivan Eriksson inspekterar. Han började arbeta på bruket 1959. Då var han 25 år och blev satt på det slitigaste jobbet i brukets ämnesslip. Han första tanke var att fly så snabbt det gick. Det slutade med att han blev kvar hela livet - och trivdes utomordentligt.
- Ja, så kan det gå, säger han och hjälper till att lyfta ut ett till bord.

En hel del oanmälda gäster har dykt upp. PRO: s kassör sedan 17 år tillbaka, Iris Nilsson, springer ut och in i köket för att försäkra sig om att maten räcker. För det är klart att alla ska ha rotmos. Rullvagnen åker ut i salen. En lång kö bildas direkt. Sigrid Eriksson och Maj-Britt Lundén lassar på tallrik efter tallrik.
Evert Eriksson får en portion värdig en bruksarbetare och går, med långsamma men målinriktade steg, tillbaka till sin plats.
- Rotmos. Det är något det, säger han nöjt.

Gemenskap, minnen och rotmos lockar

Varje år äts det en rejäl smedsmiddag med rotmos och fläskkorv i Parkhallen i Söderfors. Traditionen startade på 1950-talet när Söderfors bruk bjöd alla pensionerade arbetare på mat.