IVO:s covidkritik – en upprättelse för Carina

– Jag kan aldrig få tillbaka min pappa, men på något sätt känns ändå IVO:s besked som en upprättelse, säger Carina Vidén.

Nyligen redovisade IVO sin nationella granskning av regionernas covid 19-vård. I den konstateras bland annat att det funnits brister i vården av äldre människor på särskilda boenden. Enligt granskningen ska en av fem av patienter inte ha fått någon individuell läkarbedömning.

Carina Vidéns pappa och mamma bodde på Åskarbygårdens särskilda boende i Tierps tätort. Den 28 april i år avled pappan Lars Nord – 86 år gammal – till följd av covid-19.

– Det känns så tragiskt. Pappa och mamma hade precis flyttat dit då mamma är multisjuk. Pappa däremot var frisk och mådde bra. Tanken var att han skulle vara nära mamma och att de skulle få det bra tillsammans, berättar Carina Vidén.

Kort efter att de flyttat in började hennes pappa att må sämre. Efter ett tag kom beskedet att han fått covid-19. Då ställde hon frågor till personalen om vilken vård han skulle få. Hon upplever att hon inte fick några ordentliga svar. 

– Det gjordes aldrig någon individuell bedömning av hans sjukdomstillstånd och vilken behandling som skulle sättas in, förklarar Carina Vidén.

Carina berättar att hon hade kontakt med en läkare vid ett tillfälle efter att pappan blivit sjuk. 

– Läkaren berättade då att det inte var aktuellt med någon sjukhusvård, men det var inte heller ett så kallat brytpunktssamtal där man informeras om att det endast är palliativ vård som återstår, säger Carina Vidén.

Palliativ vård handlar om att ge en person med en livshotande sjukdom en förbättrad livskvalitet i livets slutskede.

Ett par dagar innan pappan dog fick Carina möjlighet att träffa honom.

– Han bara låg då i en säng och kände knappt igen mig eftersom han fått morfin.

I dag har det gått ett drygt halvår sedan hennes pappa dog. Det fortfarande jobbigt och smärtsamt att prata om det inträffade för Carina Vidén.

– I och med att pandemin fortsätter och nästan ökar i omfattning så påminns man varje dag om pappa och att han är borta nu.

Hennes mamma bor kvar på Åskarbygården.

– Situationen är jobbig för mamma som är blind och har flera andra sjukdomar. Pappa skulle vara hennes trygghet där. Nu är hon ensam där och har egentligen ingen aning var hon är någonstans.