På söndagseftermiddagen spelade de i Vita magasinet i Karlholm, till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete.
– Vi kör mest till gammeldans men har lite vana vid sittande publik också från våra musikcaféer i Tierp, sa kapellmästaren och dragspelaren Magnus Johansson lätt ursäktande inför första låten Snoa på Björnkullen efter Ludgo-Pelle.
Inte ens en mild ursäkt hade behövts. Jernbrukarna med Lelle tar i från tårna och även om publiken förblir sittande stiger temperaturen snabbt i lokalen.
– Tur att man är järnbrukare, sa Magnus Johansson.
– Fast det kan ju bero på damerna i salongen också, sa Lennart Lelle Östling, fiolspelande stockholmare från Avesta.
Och så fortsatte musikstunden, med en svängig blandning av schottis, vals och hambo, lite Jularbo, någon Taube och mycket annat. Det rappa mellansnacket är en inte oviktig del av showen.
– Du överraskade mig med tidig sång, sa Lelle sedan kapellmästaren fått honom att pröva stämbanden redan i andra numret Hambo på logen.
– Ja, kan du inte tungsteppa blir det så, var bandledarens kvicka kommentar.
En viktig detalj i orkesteruniformen, klassisk gulsvart keps från Tierps Järnbruk kom på lagom till Järnbruksvalsen, då Magnus Johansson också bytte spel.
– Det här låter lite värre, ungefär som på järnbruket.
Mer av och med Jernbrukarna blir det söndagen den 10 maj från det som kan kallas deras hemmascen, Sveasalen i Tierp. Förutom glad musik blir det då även en liten föreläsning om Calle Jularbo.