Lätt att få veterinärsjobb under sommaren
Veterinärstudenten Tove Hjorth från Uppsala hade sju olika jobberbjudanden att välja mellan inför sommaren. Valet föll på distriktsveterinärstationen i Tierp, där hon vikarierar sedan fyra veckor.
Tove Hjorth sommarjobbar som vetrinär i Tierp.
Foto:
Själv blev hon värvad till Tierp genom en bekants bekant som vikarierat på stationen tidigare. Hon fick dessutom erbjudanden om sex andra vikariat i Stockholms- och Uppsalaområdet - i princip alla tjänster hon sökt.
- Pendlingsmöjligheterna avgjorde, förklarar hon. Dessutom är det mycket kor i förhållande till hästar i Tierp och det gillar jag eftersom jag tycker att det är kul att jobba med bönder.
Schemat för de två veterinärerna på stationen är okomplicerat. Varannan dag svarar man för smådjursmottagningen inne på kliniken, varannan dag åker man runt till djurgårdar i distriktet för att ta hand om de större djuren. Dessutom har man beredskap i snitt var fjärde dag, då man är tillgänglig dygnet runt.
Den här dagen har Tove Hjorth stordjurspasset. Fyra jobb är inplanerade. Två var inbokade redan tidigare, två tillkom under morgonens telefontid.
- Fyra jobb är ganska normalt. Men ofta kommer det något som gör att man får ändra i planeringen.
Denna dag sker det redan efter det första besöket. En ko på en mjölkgård i Maln söder om Skärplinge har fått akut juverinflammation. Tove Hjorth konstaterar på plats att kon även visar tecken på lunginflammation. Hon gör en snabb koll i läkemedelskatalogen FASS, som även finns i djurversion, innan en antiinflammatorisk kur ordineras ut.
Därefter bär det i väg till Kärven, norr om Lövstabruk. En av Hans-Lennart Petterssons kor äter dåligt sedan hon kalvade för en tid sedan.
- De är duktiga de unga veterinärerna. Jag beundrar dem, säger Hans-Lennart Pettersson uppskattande, medan Tove Hjorth undersöker om löpmagen eventuellt är uppsvälld.
Förra året, då hon hade läst åtta av de totalt elva terminerna på utbildningen, vikarierade Tove Hjorth på ett smådjurssjukhus i Lund. Där fanns det hela tiden legitimerade veterinärer att tillfråga. I år är första året hon tillåts arbeta ensam.
- Den stora skillnaden är att när man jobbar på klinik är det bara att sticka ut huvudet i korridoren och fråga någon om man är osäker. Nu måste jag bestämma mig för att jag vet, säger hon.
Som en extra backup har hon med sig veterinärlitteratur i baksätet. Och det finns alltid kolleger att ringa om hon blir tveksam.
- Men det kan vara svårt om man står klockan fem på morgonen och ska besluta om en patient ska behandlas akut eller om det kan vänta. Då måste man våga lita på sig själv.
Så jobbar vi med nyheter