Nystartade som trÀnare efter olycka
NÀr bilen rÀnde av vÀgen och voltade pÄ juldagen i fjol sÄg det inte ut att nÄgonsin bli nÄgon fotboll mer för Ronja Holmgren. Hon fick fem frakturer i rygg och nacke. Men efter ett par mÄnader med korsett och krage tog hon över pappas pojklag som trÀnare. Och kanske, kanske att hon kan börja trÀna sjÀlv igen redan nÀsta Är.
Ronja Holmgren trÀnar IK Rex Pojkar 13. HÀr med ungefÀr halva styrkan: frÄn vÀnster Johan Trohlin Isaksson, Rasmus Holmgren, Erik HÄllkvist, Johan Gunnarsson, Thomas Ekström, Fredrik Bellqvist, Marcus Trohlin Isaksson och Andreas Granat.
Foto: Ann Svalander
- Tio sit ups, kom igen! Och sÄ kör ni tio armhÀvningar sedan, kom igen nu dÄ!
Ronja kommer frÄn en riktig fotbollsfamilj, mamma Sara har spelat, och pappa Dan, tvÄ yngre bröder sparkar boll och Ronja började redan nÀr hon var fem sex Är gammal och har spelat bÄde i IK Rex Flickor 90 och 91 och i damlaget, mest som back. Nu Àr hon 18.
- Efter olyckan ville jag inte vara i frÄn fotbollen helt, och nÀr pappa fick allt mer jobb och allt mindre tid sÄ tog jag över hans pojklag, min lillebror Àr med i Pojkar 13 sÄ det kÀndes inte sÄ konstigt.
I början var pappa dÀr och stöttade en del, och sÄ skjutsade han till matcherna förstÄs. Nu fixar Ronja trÀningarna, tvÄ i veckan, pÄ egen hand och har dessutom tagit körkort i sommar, sÄ i kvÀll har hon lÄnat mammas bil. Men pappa lÀr fÄr stÀlla upp pÄ helgerna ÀndÄ, nÀr det Àr match Àr det alltid sÄ mycket annat i kring.
Hon lĂ€gger mycket tid, tre dagar i veckan Ă€r hon uppbunden för laget spelar sĂ„ gott som varje helg - hemma i Vendel, eller i Gimo, i Ăsterby eller till och med sĂ„ lĂ„ngt bort som pĂ„ GrĂ€sö. Hon fĂ„r inget betalt, vad Ă€r det som lockar?
Ronja anvÀnder inte sÀrskilt stora ord: " NÀmen, det Àr ju roligt. Jag tycker de har utvecklats bra och det mÀrks att de verkligen vill kÀmpa."
Och kÀmpa mÄste de, för laget fick inte vinna mer Àn en av förra sÀsongens Ätta matcher. Men Ronja hjÀlper dem att ladda om:
- Jag försöker fÄ dem att peppa varandra sÄ att alla ska vara pÄ gott humör. Och jag vill att de ska prata mycket med varann pÄ matcherna och ha kul. Det Àr vÀl dÀrför man spelar, för att ha kul med laget.
Lyssnar de dÄ, gör de som hon sÀger?
- Jo, men det Àr klart att man fÄr sÀga till ordentligt ibland, eller ta till visselpipan om de inte hör.
NÄgon sÀrskild egen taktik har hon inte, inga speciella knep:
- Jag kör nog rÀtt lika pappas stil. Och anvÀnder mig av min egen erfarenhet. Men det kan vara svÄrt ibland nÀr de kommer upp i den hÀr Äldern, att veta vad de vill, de Àr ju killar och tÀnker annorlunda. Men vi pratar om det, de fÄr sjÀlva vara med och föreslÄ sÄdant som de tycker att de behöver trÀna mera pÄ.
Hur Àr det att ha en tjej som trÀnare, dÄ? Annorlunda?
- Nej, inte egentligen, sÀger Marcus Trohlin Isaksson, lite svÀvande.
Men sÄ konstaterar de att laget faktiskt har utvecklats och blivit bÀttre.
- Fast man blir ju det om man trÀnar, menar Johan Gunnarsson.
Hur mycket som Àr Ronjas förtjÀnst och hur lÄngt de kan nÄ fÄr det nÀrmaste Äret visa, Ätminstone sÄ lÀnge har hon tÀnkt följa dem. Sedan vet man inte, i sommar har hon kunnat börja springa och kanske, kanske ...
- Jag vet inte hur mycket jag kommer att orka, för jag blir trött i ryggen, men jag ska försöka börja trÀna sjÀlv igen.
SĂ„ jobbar vi med nyheter