Ökad belastning på Tierps reningsverk
Reningsverken i Örbyhus och Tobo har stängts. I stället leds orternas avloppsvatten till Tierps reningsverk - med en ökad belastning på Tämnarån som följd. Samtidigt ställs hårdare krav på reningen.
Högen utanför Tierps reningsverk är resultatet av cirka 8 000 Tierpsbors toalettbesök under ett halvår - cirka 15 000 ton avföring.
Foto: Marie Ström
- Man vänjer sig, konstaterar Ulf Karlsson som arbetat på reningsverket sedan 1980-talet.
Tierp reningsverk är det största av kommunens elva reningsverk. Verket, som är byggt under 1970-talets befolkningsoptimism, har kapacitet att ta emot 15 000 personers avloppsvatten. I dagsläget utnyttjas bara drygt hälften av kapaciteten. Hit kommer avloppsvatten från Tierp, Kyrkbyn, Ersta, Tolfta och Strömsberg. Sedan december pumpas även avloppsvatten från Örbyhus och Tobo till Tierp.
Anledningen är att det var billigare att göra så än att åtgärda de slitna reningsverken som fanns på orterna. Det innebär även en ökad belastning på Tämnarån, där länsstyrelsen bland annat beräknar att cirka 1,9 ton mer kväve och 50 kilo fosfor kommer att släppas ut varje år. Länsstyrelsen har dock givits sitt tillstånd, samtidigt som hårdare krav på reningshalten har ställts.
- Tidigare har vattnet från Tobo och Örbyhus gått ut i Fyrisån. Men det här är ändå bättre för miljön i stort eftersom reningsprocessen är bättre på Tierps reningsverk. Vi har inga problem alls att klara de nya kraven. Det gjorde vi redan innan, säger Roger Rhodin och stegar snabbt igenom reningens olika steg tillsammans med Ulf Karlsson.
Runt 7 000 kubikmeter avloppsvatten kommer in varje dygn. Först skiljs papper och andra stora saker som spolas ned i toaletterna ut och skickas till Uppsala för förbränning. Sedan leds vattnet till en jättelik bassäng där det får ligga nästan helt stilla tills slammet sjunker och skrapas upp från bottnen. Därefter förs vattnet till en bassäng där vattnet syresätts med hjälp av tryckluft.
- Det är den biologiska reningen. Tillsätter man luft trivs mikroorganismerna och då äter de upp skiten, säger Roger Rhodin.
Bassängen är övertäckt för att hindra den värsta lukten från att ta sig ut. Men det händer att Ulf Karlsson tvingas gå i närkamp med avloppsvattnet. På väggen hänger ett par vadarbyxor. De drar Ulf Karlsson på sig när han måste hoppa ned i bassängerna för att fixa till något, till exempel när tops som folk slängt fastnar och täpper till pumparna. Det tillhör inte det bästa sidorna med jobbet, konstaterar han krasst.
- Att ge sig ned i bassängerna är det värsta skitgörat, säger han och ler åt ordvitsen.
Efter den biologiska reningen tillsätts aluminiumklorid som får bakterierna att sjunka till botten där de blir till slam och skrapas bort. Vattnet har nu blivit av med över 95 procent av föroreningarna och pumpas ut i Tämnarån. Slammet körs genom en centrifug och läggs sedan i en stark doftande hög utanför reningsverken. Det blandas med bark och hästdynga, och förvandlas så småningom till fyllnadsjord. Ulf Karlsson uppskattar att det är omkring 15 000 ton avföring, eller om man hellre vill - resultatet av 8 000 Tierpsbors toalettbesök under ett halvår, som ligger i högen just nu.
- Vi brukar få ungefär 30 000 ton slam per år, säger han.
Så jobbar vi med nyheter