På jakt efter den sällsynta gölgrodan
Gölgrodorna i Hållnäs är mitt uppe i sin lekperiod. Samtidigt jagar forskare de sällsynta grodorna. Syftet är att få svar på hur duktiga de är på att anpassa sig till sin livsmiljö.
Anssi Laurila har forskat om gölgrodor i fyra år. Den finns bara utmed den norduppländska kusten och är rödlistad.
Foto: Marie Ström
Anssi Laurila arbetar på institutionen för ekologi och evolution på Uppsala universitet och har forskat om gölgrodorna i fyra år. Syftet är att undersöka om grodorna kan anpassa sig till sin omgivning.
Resultatet som gjorts hittills tyder på att det finns skillnader mellan olika populationer, vilket i sin tur kan vara ett resultat av just lokal anpassning.
- Stämmer det är grodorna inte så känsliga som vi trott. Det innebär att de kan klara att anpassa sig till ett varmare klimat till exempel, säger Herman German Orizaola.
Kvällens uppgift är att fånga två hannar. De är de sista som återstår för att kunna göra det slutgiltiga testet: att korsbefrukta femton hannar och honor från tre olika populationer gölgrodor i Hållnäs.
Anssi Laurila och hans forskningsassistenter har redan varit vid dammen otaliga gånger. I år har det varit lätt att fånga grodor, förra året var det desto svårare.
- Förra sommaren var vi i princip här varenda dag mellan mitten av maj och mitten av juli och fick bara tag på tre honor, säger Herman German Orizaola.
- Det verkar vara stor variation mellan olika år. Vartannat år är det mycket grodor, vartannat lite. Det kan bero på att det tar två år för honorna att bli könsmogna, säger Anssi Laurila och stegar ut i gyttjan med vadarbyxor och håv. Han får snart sällskap av både blodiglar och snokar, med de skygga gölgrodorna lyckas smita undan.
Herman German Orizaola har större jaktlycka. Snart har han en praktfull hanne i handen, som ännu inte givit upp hoppet om att träffa en hona. Gång på gång blåser han upp strupsäckarna och kväker. Nu slutar kvällen i stället på ett laboratorium i Uppsala. När testerna är färdiga kommer han antingen att släppas tillbaka i dammen eller skickas till Nordens Ark i Bohuslän som ska bygga upp en genbank. Resultatet av korsbefruktningen, hybriderna, kommer däremot inte att släppas ut i friheten igen.
- Då finns det risk att dåliga gener sprids, säger Anssi Laurila.
Så jobbar vi med nyheter