Sällsynt groda ska utredas närmare
I vår ska forskare från Uppsala universitet samla in gölgrodor vid Klungsten på Hållnäshalvön. Syftet är att korsbefrukta populationer för att få reda på hur stor den genetiska variationen är mellan olika grupper.
Foto: Nina Leijonhufvud
- Gölgrodorna är intressanta eftersom de lever i isolerade populationer och har en begränsad molekylärgenetisk variation, säger Anssi Laurila.
Han har tillsammans med sitt forskarteam samlat in gölgrodägg från olika dammar på Hällnäshalvön. Äggen har utvecklats under observation i ett laboratorium. Sedan har individer från olika populationer jämförts med varandra för att se om det finns några genetiska skillnader mellan dem. Resultaten från studierna har förvånat Anssi Laurila.
- Olika populationer skiljer sig mycket mer åt än vi trott. Till exempel när det gäller tillväxthastighet. Grodor från olika populationer utvecklas olika fort till larver.
Vad kan det bero på?
- Vi vet inte säkert, men vår favorittes är att variationerna beror på lokal anpassning, säger Anssi Laurila.
Grodorna verkar helt enkelt anpassa sig för att klara sig i miljön på bäst sätt. Att individer från en viss population utvecklas från ägg till grodyngel snabbare kan bero på att de då hinner bli starkare inför vintern. Motsatt utveckling kan i sin tur bero på att det finns stor risk att de små grodorna äts upp i dammen där de lever och att de är tryggare innan metamorfosen från yngel till groda skett.
För att ytterligare utreda de genetiska variationerna vill forskarteamet samla in gölgrodor från olika dammar i Klungsten som därefter ska korsbefruktas. Dels med djur från sin egen population, dels med en individ från de andra populationerna.
- Då kan vi se hur hybriderna blir, säger Anssi Laurila.
Grodorna ska samlas in under natten i slutet av maj när de har sin lekperiod. Då är det störst chans att få tag på de skygga grodorna. Men det är osäkert om forskarna lyckas få tag på tillräckligt många för att genomföra försöket.
- Vi behöver fem par från tre populationer. Förra året stod vi tio nätter och försökte fånga grodor men lyckades inte. Särskilt honorna är oerhört skygga, säger Anssi Laurila.
Fakta: gölgrodor
Gölgrodan blir 6-9 cm lång. Färgen varierar från grönt till brunt. Ofta med ett ljust, ibland grönt eller gult streck längs ryggen. Den har en stor knöl på bakfotens insida, och lårens baksidor är orangea eller gula med mörk teckning. Hanen kan under parningen blåsa upp pariga vitaktiga strupsäckar i mungiporna. Den liknar sjögroda och ätlig groda men är mindre.
Gölgrodan blir 6-9 cm lång. Färgen varierar från grönt till brunt. Ofta med ett ljust, ibland grönt eller gult streck längs ryggen. Den har en stor knöl på bakfotens insida, och lårens baksidor är orangea eller gula med mörk teckning. Hanen kan under parningen blåsa upp pariga vitaktiga strupsäckar i mungiporna. Den liknar sjögroda och ätlig groda men är mindre.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!