UNT trÀffar sommarstugeÀgarna Jard Olsson, Jan-à ke Olsson, Leif Larsson och Mats Linde nere vid bryggorna i idyllen Snatra fritidshusomrÄde, som bestÄr av 47 stugor och började byggas 1949. StÄr man vÀnd mot höger ser man den lilla bÄthamnen och utanför brer de klara havsvattnet ut sig, lÄngt ut simmar svanar ikapp. Men vÀnder man sig Ät andra hÄllet fÄr man en chock; de tvÄ nÀrmaste öarna liknar spökskogar, askgrÄa och livlösa. Som om nÄgon eldat upp dem. Men det Àr skarvarnas verk, deras avföring har frÀtt sönder allt liv och vÀxtlighet.
â De för ett himla liv, pĂ„ morgonar och kvĂ€llar, sĂ€ger Jard Olsson.
â Men det vĂ€rsta Ă€r lukten, sĂ€ger Leif Larsson.
Och precis dÄ stillar sig vinden men sveper lÀtt över oss och en stank, som bara kan beskrivas som fiskrens som blivit kvar nÄgon hink i flera dagar, sÀtter sig i nÀsan. De brer ut sjökortet pÄ bordet framför oss:
Ââ Skarvarna kom hit för 7-8 Ă„r sen och tog över den dĂ€r lilla ön, SjĂ€lön, sen den hĂ€r lite större, Klöverharen, berĂ€ttar Jan-Ă ke Olsson. Men de verkar bara bli flera och i Ă„r verkar de vara tusentals. Vi bara vĂ€ntar pĂ„ att de ska inta den hĂ€r större ön, Torkeln.
â De Ă€r som en myggsvĂ€rm, sĂ€ger Mats Linde.
De boar inte nÀra land och nÀrmar man sig Àr de skygga, berÀttar de. Men Àter upp all fisk gör de, den inplanterade gösen och öringen. De har hört att yrkesfiskaren i HÀstskÀr börjar bli bekymrad.
Vi kryssar mellan KanadagÀssens spillning pÄ grÀsmattan ner mot vattnet, men gÀssen Àr inte lÀngre nÄgot problem, sÀger de. Nu Àr det bara skarvarna, som gör som de vill.
Vad Àr lösningen?
â TillĂ„ta en omfattande skyddsjakt. Mellanskarvarna hĂ€r Ă€r inte fridlysta, det Ă€r Storskarven och den hĂ„ller till ute pĂ„ kobbarna.
â Och om man tĂ€nker pĂ„ hur man bygger hĂ€r, 19 sjöbodar vid Snatra Strand och nya Karlholm sjöstad, borde man reagera och göra nĂ„t frĂ„n kommunen. TĂ€nk om vinden gĂ„r Ă„t deras hĂ„ll?
â Det Ă€r lĂ€nsstyrelsen som tar besluten, men kommunen mĂ„ste ligga pĂ„. Beslutar man sig för skyddsjakt tar det flera Ă„r att fĂ„ bort dem.
â Vi borde inte köpa fiskespön nu, utan hagelgevĂ€r...
â Det enda som Ă€r bra Ă€r att det kommit hit fler havsörnar, skarven Ă€r byten för dem, sĂ€ger Mats Linde.
Hos Ălvkarleby Sportfiskeförening Ă€r man minst lika orolig för skarvens utbredning:
â NĂ€r vi satte ut smolt, yngel av lax och havsöring, hĂ€r i vĂ„ras sĂ„g vi hur tusentals skarvar tog dem, sĂ€ger Christian Johansson. Jag har aldrig sett sĂ„na mĂ€ngder, det var som ett svart moln över Ă€lven.
Han anser ocksÄ att skyddsjakt Àr enda lösningen:
â Vi fick skjuta 15 stycken, nĂ€r det möjligen skulle ha 1500 för att löna sig.
Han sĂ€ger att de oroar sig för framtiden, för sina jobb, som hĂ€nger pĂ„ att hĂ€ngivna besökare kan Ă„ka till DalĂ€lven och Ălvkarleby och fiska. Ăter skarvarna upp fisken Ă€r det slut med det.
â Det Ă€r allvarligt. FortsĂ€tter det kan det leda till att flera fiskar blir rödlistade. Kommunen borde förstĂ„ det och tĂ€nka pĂ„ hur mycket man lever pĂ„ fisket och vara rĂ€dd om campingen hĂ€r. Skarven gör absolut ingen nytta.