Projektet har sedan starten 2010 haft uppdraget att med samordnade insatser hjälpa arbetslösa unga mellan 18 och 35 år med långsiktigt mål att de ska bli självförsörjande. Målgrupp är personer långt från arbetsmarknaden och med någon form av psykisk ohälsa eller social problematik.
En utvärdering vid första projektomgångens slut 2012 visade att 43 procent av deltagarna gått vidare till studier eller arbete. Medarbetarna beskriver framgångsfaktorerna med samstämmiga ordval.
– Medmänsklighet, samverkan, att se till och sätta individen i fokus och se till helheten, är vad projektledaren och kuratorn Magdalen Jolstermo sätter främst.
Samverkan är i sammanhanget att Tierpsmodellen blir knutpunkt för allt som rör en deltagare, från försäkringskassa och arbetsförmedling till vård eller rehabilitering.
– Vi samverkar med alla deras aktörer. Det säger vägledaren Jessica Villegas Hellgren.
Modellens medarbetare bidrar till att alla dessa aktörer arbetar efter samma plan. Själva kan de vara generösa med tid och följer med deltagarna ut. En annan fördel är att inte vara en myndighet som råder över rätten till ekonomiskt eller annat stöd, vilket gynnar relationen till deltagarna. För dem är modellen betydelsefull.
– Jag blev nästan chockad när Arbetsförmedlingen sa att det här fanns. Det säger Therese Ek. Efter att ha varit arbetslös länge har hon genom projektet lotsats till arbetsträning och praktik. Hon värdesätter tryggheten och strukturen, där det stöd hon behöver samordnas under ett tak.
– Här finns alltid någon att få tag i, det här är ett ställe som behövs, säger hon.
Även Fredrik Eriksson har hittat en väg framåt, efter gymnasieavhopp.
– Jag trodde det var kört. Jag satt hemma mer än ett år innan jag skrev in mig på Arbetsförmedlingen, säger han.
Där erbjöds han Tierpsmodellen och vågar nu till och med fundera på att återuppta studier.
Kommunens individ- och familjeomsorgschef Randi Graungaard ser fram mot att modellen permanentas, inte minst för att behovet av försörjningsstöd ska fortsätta minska.
– Vi tror att de som har försörjningsstöd också behöver annan hjälp. Ett ben som hittills saknats i kommunen, säger hon och syftar bland annat på modellens arbetssätt som innebär tätare kontakter med hjälpsökande än vad som är fallet i socialtjänsten.
– Där kan det vara lätt att dölja och svårt att se de faktiska problemställningarna, säger hon.