Begäran om prövningar hos mark- och miljödomstol från bolagen bakom kraftstationerna syftar till att få verksamheterna godkända och reglerade enligt Miljöbalken.
Huvudförhandling i det mål som rör Rossekraft AB och Strömsbergs kraftstation hölls i Mark- och miljödomstolen, MMD, den 22 januari i år. Förhandlingen visade på de avvägningar rätten ställs inför och med flera olika intressen – ett småskaligt kraftbolag, miljökrav, vattenreglering samt natur- och kulturhistoriska värden, samt länsstyrelsens krav på fiskvandringsväg.
Fiskvägen kan ses i ett större sammanhang. Fisken från havet uppströms Tämnarån har flera hinder. Ett första förbi Karlholm har byggts bort. Nästa stopp är i Västland.
Det leder till den andra miljöprövningen som rör Västlands kraftstation, ägd av Nilsson Kraft AB och även den förenad med krav på att bygga bort vandringshindret. Det målet får nu en ny vändning. Innan prövning i domstolen har Nilsson Kraft AB begärt att målet ska återkallas. Bolaget skriver att man saknar ekonomiska möjligheter att tillgodose de krav som ställs bland annat på att bygga fiskväg.
Rossekrafts ägare Tommy Thorsell är inne på samma linje för sin verksamhet i Strömsberg. I samband med huvudförhandlingen sa han att stationen ska drivas så länge det går. Men både då och nu påpekar han att det kan bli så att både han och kollegan i Västland lägger ned och då öppnar dammluckorna för att undvika översvämningsrisk.
– Vem ska då sköta vattenregleringen? Hur går det då med planerna på en kanotled? Och hur påverkar det kulturmiljön i Strömsberg? frågar Tommy Thorsell retoriskt.
Han hänvisar till herrgårdsägaren i Strömsberg, som kommit långt i sitt arbete med att återskapa den forna engelska parken på sina ägor.
– En herrgårdspark utan dammens vattenspegel och med bara en rännil till å är inte mycket att skryta med, säger Tommy Thorsell.
Han är inte förvånad över att Nilsson Kraft drar tillbaka sin ansökan, men bekymrad. För Rossekrafts del inväntar han domen innan han tar ställning
– Jag hoppas kunna fortsätta, men det beror på domen, säger han och tycker att domstolen borde göra en miljökonsekvensutredning innan den fäller sitt utslag. Samtidigt ser han för egen del stängning som en enkel åtgärd:
– Vi har bara kraftstationen i Strömsberg kvar i bolaget. För oss är det enkelt att stänga, dra upp luckorna och lämna allt till en konkursförvaltare. Men då blir det varken fiskväg eller någon som sköter regleringen.
Han ifrågasätter vidare hur mycket länsstyrelsen ser till fiskens bästa.
– Mitt intryck är att länsstyrelsen är mer inriktad på att orsaka små bolag så höga kostnader som möjligt, säger han. Han räknar Rossekrafts kostnader för processen så här långt till omkring 700 000 kronor och menar att en betydande del är ersättning för länsstyrelsens brist på egen kompetens.
Stiftelsen Strömsbergs Industriminnen har i anslutning till prövningen i MMD lämnat ett yttrande som tar fasta på den unika bruksmiljön. Den är förklarad som riksintresse för kulturmiljövården och är föremål för utredning, med sikte på att bruket klassas som kulturreservat.
Tierps kommun beklagar i yttrande till MMD att en utebliven prövning i Västland kan innebära både försenad fiskväg, negativa följder för kulturmiljön och att fossilfri kraftproduktion läggs ned.
Dom i målet om Strömsbergs kraftstation meddelas den 10 mars.