– Hemma i Afghanistan hade vi inga riktiga lärare i skolan. Här har vi många lärare och nu spelar vi fotboll i Karlholm två gånger i veckan, berättar Eltaf Hussein Jaffery.
– I början var det svårt med språket här och det var svårt med hockey när vi fick testa på det. Hockey finns inte i Afghanistan, säger klasskamraten Zikirya Samadi och skrattar.
För en förstagångsbesökare på Ol Andersskolan i centrala Skärplinge är det lätt att bli förvånad över att en stor skola med över 200 elever, döljer sig i en ort med i runda svängar runt 700 invånare. Men här går förutom förskolebarn och elever boende i Skärplinge, även de från kringliggande orter. Och sedan i vintras även från betydligt mer långväga Afghanistan, då åtta stycken nyanlända killar anslöt sig till elevskaran.
Från början stannade de på ett boende i Strömsberg, men efter att boendet stängts tidigare i år och ungdomarna omplacerades på olika platser var det osäkert hur deras skolgång skulle fortsätta.
–Men pojkarna kände sig trygga här och ville gärna gå kvar på skolan. Jag tycker att de är en stor tillgång för skolan och de har gjort mitt liv roligare här, säger Meta Gustavsson som arbetar som mentor för de nyanlända eleverna.
Hälften bor kvar i norra Uppland, men fyra av dem pendlar dagligen med buss och tåg från nya hemmet i Uppsala. Varje dag går de upp kvart över fem för att hinna med morgonbestyren och den en och en halv timme långa resan.
– Vi har sagt till dem att vi kan korta ner på skoldagen så att de kan åka hem lite tidigare, men det vill de inte, säger Maria Johansson, klassföreståndare för 9A där fyra av eleverna är från Afghanistan.
Likt hur situationen var för många andra skolor i landet var man på Ol Andersskolan ganska oförberedd på elevtillskotten som 2015:s stora flyktingmottagande orsakade. Lärarna berättar att de från början själva fick pröva sig fram i kontakten med de nya eleverna. En hjälp har varit att ha elevfaddrar i varje klass, något som Kasper Carlsson och Oscar Karlström i 9A snabbt anmälde sig till.
– Vi är inte blyga och det behövdes hjälp. Vi fungerar som stöd i klassen, men vi fick använda mycket google translate i början, berättar Oscar Karlström.
– Men de har lärt sig svenska snabbt, tillägger Kasper Carlsson.
Förutom att ha lektioner tillsammans spelar de också en del biljard på rasterna och när det har varit svårt att kommunicera verbalt har fotbollsintresset fungerat som ett gemensamt språk. Men vissa saker har det varit svårt för faddrarna att relatera till.
– De har berättat om sin tid på flykt och visat på kartan var och hur de har flytt. Det kändes konstigt. Man ska inte behöva göra så, säger Kasper Carlsson.
Medan elevfaddrarna rusar iväg för att skriva ett prov i engelska, passar Maria Johansson på att ta med oss till klassrummet där skolans ensamkommande elever har särskilda lektioner några gånger i veckan med Meta Gustavsson för att öva på svenska som andraspråk. Språknivån varierar, men eleverna som är där i dag vill ändå att vi håller oss till svenska.
– Det var svårt när vi kom, men nu har vi lärt oss. Jag tycker inte att grammatiken är så svår, säger Eltaf Hussein Jaffery som sitter närmast och är snabbast på att svara på frågor.
Trots att flera av dem pendlar den långa sträckan varje dag och att anpassningen till ett nytt land och en ny skolkultur tar sin tid, trivs de alla i Skärplinge.
– Vi vill alla fortsätta här. Vi har våra familjer och våra vänner här och vi känner oss inte utanför alls. I höst vill jag gå på gymnasiet i Tierp och sen vill jag läsa till läkare, säger Eltaf Hussein Jaffery utan någon tvekan i rösten.