Trädgårdsexpertens egen trädgård

Mitt emellan två prydliga villaträdgårdar med fina gräsmattor i Bergsbrunna ligger trädgårdsmästare Ann-Catrin Thors vildvuxna och myllrande tomt. Hon älskar engelska trädgårdar och det märks. Engelska landskapsparker härmar naturen.

– England är mitt favoritland. Och Holland, de har så lite egen natur så de har vildare trädgårdar. Om jag vill ha inspiration tittar jag på dem, säger hon.

Ann-Catrin Thor måste snyta sig, dricka vatten och hämta andan. Klockan fem på morgonen trampade hon iväg hemifrån för att gå på gökotta i Gredelby hagar, men några gökar såg hon inte. Och nu har hon cyklat jättefort från Knivsta där hon arbetar som parkingenjör på kommunen.

Framöver ska Ann-Catrin Thor svara på läsarfrågor om trädgård i UNT Bostad. En del av er har förmodligen varit i hennes trädgård. Ibland visar hon upp den för trädgårdsintresserade.

Våren har inte kommit så långt ännu. Första halvan av maj var kall. Ändå prunkar påskliljor, pärlhyacinter, blodört och sippor. Julrosens vackra blommor böjer blygt på nackarna, medan tulpanerna sträcker sig stolt rakt upp i luften.

Trädgården har mängder av buskar och träd också: barrväxter, oxel, persikoträd, magnolia, forsythia, sammetshortensia, lagerträd, smultronschersmin och en körsbärskornell vars frukter kan bli en god sås till glassen.

Hela tiden planterar Ann-Catrin nytt. Alla namnen kan hon inte komma ihåg.

– Jag har väldigt mycket arter. Trädgårdsamatörer har varit här och hjälpt mig med namnen, men det är av underordnad betydelser så jag glömmer, säger hon.

Senaste inköpet är en två meter hög pimpernöt, en av Carl von Linnés favoriter. Den står i en kruka och väntar på att planteras ut. Ann-Catrin Thor omfamnar den kärleksfullt och utbrister:

– Jag behöver en pimpernöt, men jag har ingen aning om var jag ska ha den. Den ryms inte. Den kan bli jättestor.

Hon pratar snabbt, skrattar mycket och visar ivrigt varje vrå av sin trädgård – från kompostbehållarna som skärmats av med idegran för att grannen ska slippa se dem, till halmbädden där stamrosen legat nedgrävd under vintern.

Årets projekt är att anlägga ett grönsaksland på framsidan tillsammans med 17-åriga dottern Astrid som har börjat intressera sig för odling. Fyra färglada vattenkannor ligger slängda på marken. Mot planket är ett päronträd spaljerat, med tre inympade päronsorter.

– Grunden är Williamspäron. Morfar tyckte de var godast, men jag håller inte med, säger Ann-Catrin Thor.

Kronträd tar för mycket plats, tycker hon. Och ympning gör att hon får fler fruktsorter på en liten yta.

Fruktträd och ympning är ett specialintresse. Just nu skapar hon en lepagehäck också. En lepagehäck är gjord av tunna rotade äppelskott, så kallade spön, utplacerade på någon meters avstånd, där toppskotten ympas ihop med basen på trädet intill – kambium mot kambium, som hon säger på trädgårdsmästarspråk. Då bildas snygga bågar som blir mer som ett staket än en häck. Om några år kommer den att ge tio olika sorters äpplen.

Sprillans ny är hönsgården i ena hörnet bakom huset. Fem hedemorahöns flyttade in bara fyra dagar tidigare. I slutet av juli är de könsmogna och börjar värpa ägg. Någon tupp behövs inte.

När hunden Nazita blir utsläppt rusar hon raka spåret till hönshuset och ställer sig att stirra stint. Om hunden kom åt hönsen skulle hon kanske bita ihjäl dem. Rasen Weimaraner är fågelhundar. Ann-Catrin ska täcka hönsgården med ett voljärnät så att hönsen inte rymmer eller blir anfallna av rovdjur. De har redan balanserat uppe på kanten av stängslet.

Trädgården har också en stor damm fylld av vatten och liv. När Nazita tappat intresset för hönsen går hon dit och slafsar sig otörstig. Hon dricker hellre ”skrotvatten” än fint vatten inne, berättar Ann-Catrin.

– Dammen är en glädje utom när hunden har badat där. Då luktar hon inte så bra.

Men det höll på att gå illa en gång. När den nu 14-årige sonen Erik var liten var han nära att drunkna i dammen. Efter det var den instängslad några år.

I vattenkanten växer gul kabbeleka, både enkel och dubbel. Här bor salamander, snok, grodor, dykbaggar och trollsländelarver, en uråldrig insekt som fanns långt före dinosaurierna.

– Trollsländelarverna är helt fantastiska. Vi tittar med ficklampa när de klättrat upp på vasstråna. Ur den fula larven vecklar något så vackert ut sig. Sedan är bara ett skal kvar där på morgonen, med benen fastklamrade runt vasstråna, berättar Ann-Catrin Thor.

Hon ser på trädgården som motion för både kroppen och hjärnan. Hon tror på trädgårdens läkande kraft och har gått en kortutbildning om rehabiliteringsträdgårdar på SLU i Alnarp.

– Jag använde själv vår trädgård som ett avslappningsrum när vår son hade cancer, berättar hon.

Trädgårdsintresset har alltid funnits där. Ann-Catrins pappa var trädgårdsanläggare och hennes morbror drev tills nyligen trädgården i Söderfors, där hon jobbade redan i tidiga tonåren. Och när hon gick på mellanstadiet hade hon 137 krukväxter i sitt flickrum i Nåntuna. En granne räknade dem när familjen Thor var på semester och hon fått det dryga uppdraget att vattna dem alla.

– Jag känner för det biologiska vare sig det är på fönsterbänken, balkongen, i trädgården eller naturen, säger Ann-Catrin Thor.

Hon vill inspirera fler att odla och förmedlar att det inte behöver vara så himla perfekt.

Fotnot: När vi hörs en vecka senare har växtligheten exploderat i trädgården, igelkottar och paddor har parat sig, en kopparödla flyttat in i komposten och koltrastens enda unge flyttat hemifrån.