Kristin Lindlöf, 29 år, är en av de många som lever med ett dolt funktionshinder. Hon dras sedan äldre tonåren med rygg- och nackproblem och har svårt att sitta länge och läsa, lyssna eller skriva. Alltså just det som studenten gör mest. Ändå har hon snart tagit sig igenom sin fyraåriga logopedutbildning.
- Det har gått bra. Så klart har det funnits tillfällen då jag känt att det inte är möjligt, men det har gått, och det har gått mycket fortare än vad jag tänkte från början, säger hon.
Enligt lagen ska högskolan vara tillgänglig för alla och alla ska ges likvärdiga förutsättningar för att klara studierna. Till sin hjälp har Kristin Lindlöf haft en mängd olika stödfunktioner, som anteckningshjälp, inläst litteratur, tal till textprogram på datorn, med mera. Hon har också haft en individuell studieplan.
- Vi har haft många salstentor. Då har jag fått ha muntlig tentamen, eller så har någon skrivit åt mig. Jag har också spelat in tentor på kassettband, säger hon.
Kristin Lindlöf tycker att hon behandlats likvärdigt.
- Visst känns det som att allt blir svårare, men inget har känts orättvist. Och jag har fått stort stöd från logopedenheten och från studerandebyrån på universitetskansliet, säger hon.
Birgitta Hydén är samordnare på studerandebyrån för studenter med funktionshinder. De senaste tio åren har det hänt mycket, enligt henne.
- Man kan alltid tycka att det borde gå fortare, men den generella tillgängligheten har blivit mycket bättre, säger hon.
- Vi har nu börjat få med oss lärare och institutioner, så att de förstår att det här är studenter som behöver andra lösningar, och att det krävs fantasi för att ge dem likvärdiga villkor, säger hon.
Birgitta Hydén beskriver utvecklingen som att de funktionshindrade tidigare varit "hennes" studenter, men att de nu är institutionernas. Hennes roll är att vara just ett stöd.
Även tekniken har gått framåt.
- För exempelvis studenter med synnedsättning har det hänt otroligt mycket de senaste tio åren.
Uppsala universitet gör nu en stor inventering av sina lokaler för att förbättra tillgängligheten.
- Bilden är att mycket fungerar bra, jag vet rullstolsburna som klarar sig utan att ha kontakt med mig under sin studietid. Men det finns alltid saker att förbättra, säger Birgitta Hydén.
Kristin Lindlöf har en eller ett par terminers studier kvar innan examen. Hon har lärt sig en del under studieåren.
- Nu vet jag att jag har rätt till stöd och kan säga att det här är vad jag behöver. När jag började kunde jag linda in mina behov mer, säger hon.
Det har hänt att hon känt att det vore skönt om hennes funktionshinder syntes.
- Hade jag ett bandage om armen skulle ju alla se att jag inte kunde skriva. Men egentligen tror jag att det där ligger hos mig, att jag tror att andra tror att jag vill slippa undan. Egentligen har jag aldrig stött på det och det är ju väldigt bra, säger hon.