– Hej! Vill ni att jag ska fatta några beslut?
Med självsäkert schvung i röst och steg kliver Uppsala universitets rektor in på kontoret i nybyggda Segerstedthuset intill Uppsala slott. De välklädda männen som sitter och väntar på henne skrattar och börjar röra sig in mot sammanträdesrummet. Där ska ett stort beslut för universitetet tas.
Den nionde november utsåg regeringen Eva Åkesson till rektor för Uppsala universitet i ytterligare tre år. Det är i sig inget ovanligt med förlängda förordnanden; kontinuitet ses i de här sammanhangen ofta som något bra. Men i just fallet Eva Åkesson sticker beslutet ut. Inte för att regeringen gick emot universitetets personal eller styrelse, för det gjorde man inte. Eva Åkesson vann omröstningen bland personal och studenter, om än med mycket knapp marginal, och hon var styrelsens val. Men den som i februari 2014 kunnat satsa en slant på att Eva Åkesson drygt tre år senare skulle väljas om till rektor hade vunnit storkovan.
UNT TV: Minns du rektorskrisen 2014?
UNT kunde då avslöja ett uppror mot Eva Åkesson. En lång rad personer på några av universitetets allra tyngsta positioner krävde Eva Åkessons omedelbara avgång. I tysthet hade hon redan fått ett erbjudande om ett FN-jobb i Paris, en tjänst som utbildningsdepartementet vaskat fram och som dåvarande ordföranden Carola Lemne erbjöd henne.
Vägen ut för Uppsala universitets första kvinnliga rektor tycktes utstakad och klar.
I konferensrummet på Krusenbergs herrgård sitter 14 doktorander från olika discipliner och länder, deras handledare och andra forskare. Vi är flera timmar innan Eva Åkesson ska skriva under det stora beslutet tillsammans med de välklädda männen.
Eva Åkesson lägger bort pappren med talet hon hållit, skrivet av hennes talskrivare. Hon tar flera steg fram på golvet, bort från pulpeten och säger:
– Nu vill jag veta vad ni gör. Jag så spänd på att få höra.
Hennes besök avslutar en två dagar lång avspark för Uppsala universitets centrum för antibiotikaforskning. Talet är pampigt och Eva Åkesson betonar hur avgörande kampen mot antibiotikaresistens är för mänskligheten och tar frågan från generalförsamlingen i FN ned till de 14 doktoranderna.
– Det är er vi hoppas på. Ni kan komma med de nödvändiga svaren, säger hon uppfordrande, men lägger till att det inte ska kännas som en börda, utan som en möjlighet att göra vad ett universitet ska:
– Att göra världen bättre. Tack för att ni gör det.
Hon får applåder.
Texten i talet är passionerad, och det märks att det handlar om ett prestigeprojekt för Uppsala universitet. Men hon ser ut att trivas betydligt bättre ute på golvet, utan manus framför ögonen. Då brinner det till i henne. På doktorandernas berättelser om sin forskning svarar hon med motfrågor, en tumme upp, ett skämt, ett wow.
I taxin på väg tillbaka till Uppsala är Eva Åkesson nöjd.
– Det där kändes jättebra. När jag hörde doktoranderna kände jag att det här blir så rätt. Kan jag som rektor hjälpa till och stötta det här så gör jag verkligen mitt jobb. Här får vi in det breda perspektivet, de kommer från vitt skilda delar av världen och helt olika vetenskapsfält, men alla finns här vid Uppsala universitet.
Taxin har nått målet, Universitetshuset. Chauffören är osäker på vart han ska för det finns ju så många universitetshus nu för tiden. Men det blir rätt och vi kliver in i det arbetsrum som rektor har till sitt förfogande i den pompösa 1800-tals byggnaden, den som vaktas av Erik Gustaf Geijerstatyn i parken utanför och smyckas av det klassiska "att tänka rätt är större" inuti. På väggarna hänger porträtt på 18 av Eva Åkessons företrädare, alla män. Den dag vi träffas har UNT kunnat berätta om Akademiuppropet, ett initiativ för att lyfta sexuella trakasserier i universitetsvärlden.
– Jag hoppas att uppropet leder till att fler anmäler. För mig som rektor är det viktigt att veta att vi jobbar bra med de här frågorna och få reda på vad vi kan göra bättre. Har vi varit otydliga med hur man kan anmäla trakasserier får vi förbättra det.
Hur är det att vara den första kvinnliga rektorn på Uppsala universitet?
– Det är den vanligaste frågan jag fått. Men det vet ju inte jag. Det är ju för alla andra som bara haft män som rektorer som det är skillnad.
Men har du fått offra något för att som kvinna ta dig upp i karriärstegen?
– Jag har känt av att jag varit kvinna och i minoritet och kan fortfarande göra det på det internationella planet.
Det märks vilka frågor Eva Åkesson tycker om att svara på och vilka hon måste svara på. Inte så att hon undviker eller säger nej, men tilltalet blir lite mer korthugget och korrekt. Extra tydligt blir det när rektorskrisen kommer på tal. Hon svarar ordentligt på allt, men mer återhållsamt.
I dag är trojkan som ledde upproret, de tre vicerektorerna, borta från sina ledningspositioner. Och Carola Lemne byttes ut när hennes förordnande som universitetets ordförande gick ut. Innan Carola Lemnes stormiga tid var över beslutade hon och styrelsen att rektorstjänsten skulle tillsättas i en öppen process med rekryteringsgrupp och ansökningar. I en lång artikel i nyhetsmagasinet Fokus beskrevs hur Carola Lemne så inledde arbetet med att hitta Eva Åkessons ersättare, som nu alltså sitter här i rektorsrummet omvald, men kanske ännu något omtumlad.
Vad tänker du i dag om rektorskrisen 2014.
– Inte så mycket, jag tittar framåt.
Har det påverkat dig?
– Ja. Ingen skulle gå opåverkad ur ett sådant skeende. Det var väldigt jobbigt, för väldigt många. Jag har lärt mig om mig själv och om andra.
Vad har du lärt dig?
– Att det går att reda ut saker, att man kan gå igenom en kris och få med sig något positivt i stället för att fly. Det är den stora lärdomen.
Vad var nyckeln för att komma ur krisen?
– Att så många bidrog så konstruktivt och ville universitetet väl.
Har du försökt att ändra dig efter den kritik som framkom?
– Det var ju inte helt tydligt vad kritiken bestod i. Men att förädla sitt ledarskap, det gör man hela livet.
Var fanns kraften att ta dig igenom det här?
– I min tro på universitetet, i energin i verksamheten och i det faktum att jag aldrig var ensam. Hade jag varit det hade jag fallit. Det är en läxa jag lärt mig, att man kan visa medmänsklighet och stötta människor man har runt sig utan att ta ställning. Jag vet vilken skillnad det gör.
Drivs du av att vilja ha revansch?
– Nej. Ilska och revanschlusta får man lägga bort. Det har inte med ledarskap att göra. Jag känner tacksamhet.
LÄS MER: Vad gör egentligen en rektor på jobbet? Nio bildor från Eva Åkessons arbetsdag.
– Tar du kronprinsessan?
Två timmars möte med studentföreträdare från kårer och nationer har avverkats och det är mörkt ute. Under mötet lyssnar Eva Åkesson noga och ställer frågor och ser till att ärenden om sådant som psykisk ohälsa bland studenter och studieplatser avslutas med en tydlig väg framåt. Alla är nöjda med det här återkommande mötet, men studenterna tycker att tiden är för kort. Dessvärre medger inte Eva Åkessons kalender fler eller längre möten.
Dagen efter ska kronprinsessan Victoria komma på besök, och frågan om vem som ska ta hand om henne kastas upp under en rask promenad tillbaka till Segerstedthuset i sällskap med prorektor Anders Malmberg. Han är Eva Åkessons närmaste man. Det är "walk and talk" under skratt där de stämmer av viktiga kalenderfrågor de närmaste dagarna.
Segerstedthuset har börjat tömmas på folk när vi är framme. För Eva Åkesson börjar kvällspasset. Att vara rektor är inget åtta till femjobb. Arbetsdagen som började efter uppstigning vid sextiden, ett yogapass och havregrynsgröt - "det är ju ändå vinter nu" - kommer att avslutas med middag tillsammans med andra högskolerektorer.
– Mitt kylskåp och mitt skafferi är rätt tomt. Det blir mycket representation, och det är kul. Men det är väldigt skönt att komma hem och äta en knäckemacka ibland.
Efter att hon gjort en telefonintervju om Akademiuppropet mot sexuella trakasserier hinner vi med ytterligare en pratstund.
Hur är du som rektor?
– Jag arbetar mycket. Jag har hög arbetskapacitet, jag tycker om det och jag lever ensam. Och så är jag en engagerad och stolt rektor
Men vad betonar du i ditt dagliga arbete?
– Jag gör så många olika saker... Jag betonar hela universitetet, att forskning och utbildnings ska hänga ihop. Jag är rättvis, beslut ska inte flacka åt olika håll.
Uppfattas du som rättvis också?
– Det vet jag inte.
Balansnumret det innebär att vara rektor för ett av världens 100 främsta universitet, som omsätter 6,6 miljarder kronor och har över 30 000 studenter och tusentals anställda i tre helt olika vetenskapsområden och med ett campus på Gotland, blir dagens röda tråd. På frågan hur drivande hon är som rektor blir exempelvis svaret:
– Mitt uppdrag är mer att coacha, uppmuntra och kanske lite mer att balansera. Vi är ett forskningstungt universitet där 72 procent av pengarna går till forskning, då blir det en viktig uppgift för mig att lyfta utbildningen ur skuggan.
Bilden av en balanskonstnär frammanas även när universitetets placeringar på olika rankningslistor kommer på tal. Rankningar är ofta enögda och ensidiga satsningar för att hamna högt riskerar att slå mot annat viktigt, säger hon och betonar att hon leder ETT universitet, med forskning och utbildning.
– Mitt jobb är att balansera det. Vi är till för att bidra till en bättre värld, att vara relevanta och göra något gott. Är vi riktigt duktiga på det så syns det i rankningen.
Eva Åkesson kommer från en, som hon säger, "totalt ickeakademisk bakgrund" på ett skånskt lantbruk. Men de var en läsande familj och besöken på biblioteket var högtidsstunder, minns hon. Duktiga lärare öppnade hennes intresse för vetenskap i tonåren. Att börja studera var ett stort steg och hon känner stor lojalitet med studenterna som hon välkomnar varje termin.
– Jag förstår att det kan kännas vingligt i början.
Den vinglighet en ny rektor kan uppleva har förhoppningsvis ersatts av balans. Hon vet bättre vad universitetet behöver, säger hon, och vill lägga de tre nya åren på att fördjupa och driva vidare saker hon påbörjat.
Innan kvällsaktiviteterna med rektorskollegorna börjar hinner hon så ta det historiska beslutet under överinseende av de välklädda männen: att säga ja till en miljardutbyggnad av Ångströmlaboratoriet.
Liksom Segerstedthuset vid Slottet kommer det bli ett synligt spår av Eva Åkessons tid som rektor.
Men vad hoppas hon själv blir det mest betydande hon lämnar efter sig när hon slutar, sista december 2020?
– Ett mer öppet universitet, där alla visar varandra respekt och tar ansvar för fortsatt utveckling av forskning och utbildning.