Svårt stoppa forskningsfusk
Misstankar om forskningsfusk utreds i dag många gånger bristfälligt, eller än värre - inte alls. Och regeringens nya system för att utreda fusk ändrar inte på det, det är taffligt och naivt konstruerat. Det menar ledande experter vid Uppsala universitet.
Foto: Fotograf saknas!
- Oredlighet eller fusk i forskning är en otroligt viktig fråga att ta tag i, och man måste komma till rätta med de problem som finns, eftersom det står i skarp motsättning mot vad vetenskap handlar om, säger Mats G Hansson, professor bioetik på Uppsala universitet.
Men i dag finns skäl att tro många misstänkta fall aldrig utreds. Det menar Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet.
Och han borde veta. Han har suttit i Vetenskapsrådets expertgrupp för utredningar av misstänkt oredlighet i sex år.
- Många ärenden är oerhört komplicerade och innefattar avancerad jävsproblematik. Det finns anledning att befara att många misstänkta fall av oredlighet inte har utretts på lämpligt sätt eller inte alls av universitet och högskolor, i synnerhet på små högskolor, säger Dan Larhammar.
Både Dan Larhammar och Mats G Hansson efterlyser ett enhetligt regelverk för utredning av forskningsfusk, alltså det som formellt kallas oredlighet i forskningen. I dag saknas till och med en tydlig och gemensam definition av begreppet.
- Det öppnar för rättsosäkerhet, säger Mats G Hansson.
De får medhåll av Marianne Andersson, chefsjurist på Uppsala universitet och expert på just frågor om forskningsfusk.
- Min käpphäst är att det ska finnas ett ordentligt regelverk. Men i dag finns minst 12 olika. Bara tre lärosäten har ett gemensamt, Uppsala universitet, Umeå och Karolinska institutet, säger Marianne Andersson.
Alla tre kritikerna tycker att riksdagen för länge sedan borde ha tagit tag i fuskfrågan och infört ett nationellt system. Vetenskapsrådet lade i höstas ned sin expertgrupp och försökte på så sätt sätta press på regeringen att ta ett initiativ.
- Vi fyllde ett vakuum med expertgruppen. Samtidigt försökte Vetenskapsrådet få regeringen att agera, men de var så tröga att rådet tröttnade och bestämde sig för att lägga ned gruppen, säger Dan Larhammar.
Kanske fick det politikerna att vakna. För nu har beslut kommit om en expertgrupp under Centrala etikprövningsnämnden. Men det kommer inte att fungera tillfyllest, befarar Dan Larhammar. Regeringen har inte förstått svårigheterna i sådana här utredningar.
- Gruppen kommer att göra utredningar om rektor, en anmälare eller en anmäld begär det, det kommer således inte vara självklart att expertgruppen anlitas, säger Dan Larhammar.
Enligt Marianne Andersson är det bara ett fåtal lärosäten som besitter kompetens för utredningar av det här slaget i dag. Därför behövs ett nationellt organ, och där ska finnas juridisk kompetens, menar hon.
- En ledamot måste åtminstone ha rådmans kompetens. Finns inget bra regelverk och saknas kompetens kan den som har ett skickligt ombud klara sig, säger hon, som anser att forskare även i fortsättningen kommer att ha sämre rättsskydd än kriminella.
Uppsala universitet har haft ett regelverk sedan 1995, som enligt Marianne Andersson fungerar bra. Varje år utreds ett eller ett par ärenden enligt regelverket.
- Vi har ordning och reda här. Men att det i övrigt blir så här taffligt tror jag beror på att ingen egentligen vet vad de pratar om. De som beslutar saknar praktisk erfarenhet av sådana här utredningar, säger hon.
I väntan på att den nya gruppen inrättas ska Vetenskapsrådet fortsätta att hantera misstänkt fusk.
Så jobbar vi med nyheter