– Gud va fint. Det ser ut som en stjärnhimmel, säger en ung tjej.
– Eller som en stad genom flygplansfönstret när det är kväll, svarar hennes kompis.
Lyktvandringen vid Kvarnbofallet, strax nordväst om Hågaby, har precis börjat. Klockan är halv fem på lördagseftermiddagen och mörkret har äntligen sänkt sig över grådasset. Runt promenadslingan som slingrar sig runt bäckravinen glimmar närmare 1500 marschaller.
– Vi började tända dem vid 14-tiden. Men nu får det räcka med ljus, säger Ingegerd Kruse Mårs och placerar ut sina fyra sista marschaller vid stigen.
Ingegerd Kruse Mårs jobbar till vardags på Uppsala Waldorfskola, som drog igång lyktvandringen 2002. Då var det ett konstnärligt gymnasieprojekt endast riktat till skolans elever, men ryktet spred sig till resten av Uppsala och för varje år kom allt fler.
När skolan inte längre mäktade med arrangemanget tog Kulturhjältarna över. Numera lockas flera tusen besökare hit varje år.
– Det är en så mörk och trist årstid, jag tror att vi behöver ljuset och den stämning som blir här, säger Ingegerd Kruse Mårs.
Kerstin Lilja har kommit hit tillsammans med sin svärdotter och sonson. De är inne på sitt andra varv på slingan, och funderar nu på ett tredje.
– Det är ju så väldigt vackert med alla ljusen och så skönt att gå runt långsamt, säger hon.
Sonsonen, tioårige Sigge Lilja Gustavsson, ville egentligen inte hänga med hit.
– Jag var så trött. Men nu känns det roligt, det är mysigt här med ljusen och en massa folk.
